Hej!
Som katt är det viktig att ha full kontroll på sin människa. Det är inte under några omständigheter okej att låta sin människa skälla på en eller hålla en utestängd. Här är två övningar du ska göra så ofta som möjligt så din människa resignerar och upphör att försöka kontrollera vad du gör var och var du är.

- Kräks i din människas säng. Vänta tills hon städat upp och gjort i ordning med nya sängkläder. Kräks då en gång till i sängen. Upprepa

- Om din människa försöker bada med stängd dörr, skrik och ryck i handtaget tills hon/han släpper in dig. Vänta tills din människa stängt dörren och lagt sig i badet igen. Skrik och ryck i dörrhandtaget för att bli utsläpp. Upprepa.

Här är en bild på mig när jag hänger i badrummet medan min människa badar (ja skitweird att ha med sig kameran på toa, men men). Notera den öppna dörren.

Från att jämt ha sovit på höger soffkudde sover jag nu nästan alltid på vänster soffkudde. Snacka om att vara wild asså! Så säger dom att innekatter har tråkiga liv.

Idag vågade min ärkefiende, Dammsugaren, sig ut. Vi hade en lång staring contest som jag anser mig gått segrande ur. Den drog sig tillbaks in i sitt skåp utan att beträda mitt territorie, sängen. Fast jag kan inte påstå att det var någon överraskning. Jag är kung på staring contests, ingen klarar av att min vansinnesblick under allt för långa stunder. Den är helt enkelt för skräckinjagande…

Först trodde jag att livet skulle bli en dans på rosor utan Psykopaten. Det var det också ett tag, men sen började jag notera små förändringar i vardagen som inte helt var till min belåtenhet. Inga jämförelser där jag får näst in till gudomlig status. Onda blickar när ”någon” vält ut sopkorgen eller liknade saker. Det är just den här biten som stör mig mest. Människan verkar vilja ha någon under sig i rangordningen här hemma och nu när ingen sådan finns försöker hon ta sig förbi mig. Fullkomligen oacceptabelt beteende.

  Och hon gullar med mig på ett otroligt förnedrande sätt! Det var sånt hon gjorde med hunden förut. Mig bara beundrade och avgudade hon. Jo jag vet, det är delvis mitt eget fel, jag jobbade hårt för att bli av med byrackan. I put this on my self så att säga. But that is no reason for me to suffer! Så därför fundera jag på att skaffa en ny hund. Att ha någon fulare och mer korkad än en själv i närheten är bra för själkänslan. Och det fanns faktiskt tillfällen, dock väldig få, då vi hade det rätt trevligt tillsammans. Om man tuktar den nya byrackan rejält från första början, jag tror jag vet hur jag ska göra nu när jag har lite mer erfarenhet, kanske dom kan vara riktigt användbara.

Den stora skammen fortsätter att terrorisera oss. Bara hennes blotta närvaro gör livet obehagligt. Hon har övergott till att, precis som vi normala katter, använda toaletten. Det är dock bara en marginell förbättring för det hon lämnar ifrån sig där kan fan ta livet av en! Det STINKER! Hennes attityd har inte på minsta vis förbättrat och ju mer självsäker hon blir ju otrevligare blir hon. Här om dagen gav hon sig helt oprovocerat på Amadeus när han var på väg upp i klösträdet. Nu är hon ju så tragiskt liten att det inte blir någon skada av hennes meningslösa attacker, men det är likt väl en förolämpning mot oss, den inhemska befolkningen.

  Bara på nätterna när jag och människan ligger och sover får man lite lugn och ro, fräck nog att våga sig upp i sängen har hon nämligen inte blivit. Om dagarna ligger jag ofta och lurar på mitt kontor, dit hon inte heller vågar sig, och smider hämndlystna planer. Men snart är vårt lidande över. Vi ska deportera henne till andra sidan promenaden vilken dag som helst nu!

// Krigskorrespondenten Gimli

Människan verkar inte vara på så strålande humör idag. Men det är inte så konstigt för ”Den stora skammen” envisas med att sitta i hennes knä. Rätt självklart att man känner sig lite hängig då. Hon gjorde föresten en repris av det onämnbara igår. Herregud! Det har gått så långt att till och med Katten bytt över from the poop side.

  Hur som helst, idag har jag legat och slipat på min plan för år 2011. Jag tycker jag lyckades väldigt bra med året som var så jag kommer nog inte göra så många förändringar. Varför bryta ett vinnande koncept liksom?

Jag håller på att bli galen! Vad är det för jävla iglo jag bor i? Hela den här vintern har varit askall! Redan i september ringde jag hyresvärden och klagade på att elementen inte var varma. Dom bara sa ”Hallå? Hallå? Är det här ett skämt?” och sen la dom på. Jag kände mig grovt förolämpad! Nu är det i alla fall lite drag på dom och om tur är det för golvet är så jävla kallt här att om jag inte kunde ligga på bordet och värma tassarna på elementet hade jag fått kallbrand. Jag hatar det här skitlandet! Nu ska jag kolla efter andelslägenheter på varmare breddgrader. Fast inte i Asien eller Afrika för där har jag hört att dom äter katter. Sjuka jävlar!



//Gimpa, cold as is.

Hade besök igår. Av Miss Stinky. Först satt vi och snackade lite om vad som hänt sen sist. Inte mycket tydligen. Hon mest bara satt där och stirrade med sin lite tomma, svarta blick. Sen kollade vi andra på UFC (Ultimat Fighting championship) medan Stinky mest bara låg och luktade. Först låg hon i en av mina människors knä och det tillät jag ett tag för det kan vara skönt att inte vara the center of attention ibland. Sen började jag tycka synd om människan vars kläder skulle börja lukta som Miss Stinky så då tog jag över. Plus att det var dags för huvudnumret och då vill man helst sitta på första parkett.

Nu ska jag jobba. Extraknäcker som badvakt då och då. Mer om det en annan gång.

//Gimpa

När du suttit in människan är det dags att börja öva den i att förstå dina hjälper. Du använder dig av din vikt. På grund av människans dåliga balans kommer den att vara tvungen att följa efter dina rörelser för att undvika att hamna i obalans. Rikta blicken åt det håll du vill ta dig för att få de rätta viktförflyttningarna. På den här bilden ser ni hur blicken ska användas. Jag som är en van ryttare kan ibland välja att rida människan baklänges. Det är inget som nybörjare bör pröva sig på dock.

Idag kände jag mig lite uttråkad så jag satte igång en film. Hachiko: A Dog's Story. Först verkade Hachiko vara en rätt förnuftig hund. Han ledsagade sin människa till och från tågstationen varje dag, vilket är rätt vettigt med tanke på människors bedrövliga lokasinne. Men strax förstod jag att det snarare var så att han svansade efter sin människa som ett annat mähä. Och när människan försvann, han dog eller nått, så fortsatte hunden gå till tåget för att vänta på honom. Inte bara ett par dagar utan i typ tio år. T I O  Å R. Vilken jävla idiot!  Sen slutade filmen med att människans barnbarn fick en precis likadan hund som oxå döptes till Hachiko. Sånt är bara såååå creepy

Filmen får en överstruken mus av fem möjliga.

Det kom en fråga om vad jag var för ras. Naturligt att folk undrar. Här kommer därför en lite mer ingående presentation av mig.

När min mammas människor upptäckte att hon var på smällen blev dom utom sig av skam och förnedring, så dom kastade ut henne. Så mitt förakt för mänskligheten kom så att säga med modersmjölken. Men jag var smart och insåg att människor kan användas som redskap och att i stället för att sky dom som pesten och hålla sig så långt ifrån dom som möjligt, kan man förslava dom.

  Som mycket ung adopterade jag en människa. Nu drygt åtta år senare har vi en mycket bra relation, även om det funnits några hinder på vägen. Det största hindret kom in i mitt liv sommaren 2005. Under drygt sex år levde jag sen under samma tak som en psykopat. En vansinnig och oberäknelig varelse vars nästa drag var helt omöjlig att förutspå. En HUND! Jag straffade min människa mycket hårt för hennes beslut att tillåta hunden att flytta in hos oss. Jag lämnade henne helt sonika. Under ett par veckor vandrade jag på gatorna, dag som natt. Jag sov i bilmotorer och buskar. Jag åt byten jag själv fällde med mina dödsbringande klor. Jag är en gladiator, en stenhård överlevrare.

  Gömde i skuggorna följde jag min människas förtvivlade sökande efter mig. Jag hörde hennes rop och bönerna om att bli förlåten. Jag läste hennes lappar och skapade falskt hopp hos henne genom då och då riva bort telefonnumret så hon skulle tro att någon sett mig.

  Men tillslut beslöt jag mig för att förlåta henne och återvände självmant hem. Jag blev förstås hyllad och omhuldad och pysslad med efter konstens alla regler och hunden förstod vem som var den mest älskade i det här hemmet.

Idag är jag i mina bästa år (åtta) och har fått en hel ras uppkallad efter mig, The Royal Gimlidor (bondkatt). Jag är det ända rasexemplaret vilket gör mig otroligt värdefull. Hunden bröt jag med min psykologiska stidsföring ner så till den milda grad att han flyttade till Dalarna (avlivades pga sjukdom). Min människa har jag format till en arbetsvillig och trogen tjänare och vi lever nu i en harmonisk relation som gynnar oss båda.



//Gimli den hjältemodige

Kan du kontrollera din människa? Är du helt säker på att den i en kritisk situation verkligen skulle lyda dig? Nej det var det jag trodde. Felet många katter gör är att dom blir bekväma och glömmer bort att hela tiden befästa sitt ledarskap över sina människor. Här kommer därför en lydnadsövning som du ofta kan använda på din människa:

Vänta tills människan verkar lugn och avslappnad. Placera dig sedan på den. Förslagsvis i knät eller på bröstet, i början gärna så ni kan ha ögonkontakt. Nu ligger du kvar där och tillåter inte att din människa flyttar sig fören du ger den ett frikommando. Använd rösten och blicken för att få människan att behålla sin position. Behövs det kan du även använda klorna. Ofta räcker det med att hota med att göra det. Fäll ut pekklon och håll upp den i människans synfält. Själv har jag aldrig behövt ta till så drastiska metoder eftersom jag är en naturlig ledare och har så pass mycket pondus att ingen kommer sig för att trotsa mig. Ju oftare du gör den här övningen desto bättre kommer din kontroll av människan bli.

En illustration.

Jag läser inte tidningen så jätteofta. Men i kväll kände jag mig uttråkad och bläddrade därför lite i dagens NT. Idag hade dom korning av årets lussekatt. Jag höll på att smälla AV när jag såg de tio kandidaterna. Dom såg ut som värsta strykarkatterna allihop! En var tillexempel bara en vecka gammal. Hur fan ska den kunna lussa? Den kan ju inte ens se! Ful var den också, det är alla katter i den åldern. En annan var död. Ja, ni läste rätt. DÖD! Inte på bilden men det framgick av bildtexten att han var det. Sjukt! Det ska helt klart en människa till för att  skicka in en bild på en död katt till en tidning!

  Själv skulle jag bli en skitbra lussekatt. Jag har en förtjusande sångröst, ett bedårande yttre och har dessutom lussat förut. Fast jag var lite sur den gången eftersom jag fick vara tomte istället för lucia. Alla tyckte att Amadeus passade bättre som lucia för ”Han har ju så långt vackert håååår!”

Dagens hiss:
Kaviar. Det ser aptitligt ut och smakar hur bra som helst!



Dagens diss:
Kaviartuben. Den är helt jävla omöjligt att ta sig in i utan tummar!

Man kan använda sin människa som riddjur. Inte för att det behövs, de flesta katter har ju outtömliga resurser vad det gäller kondition och styrka, utan för att det är ett praktiskt och underhållande sätt att förstärka sin position som människans ledare.
  Det första du måste göra är att ”sitta in” människan. Människors balanssinne är totalt värdelöst så börja med att placera din människa på ett fast underlag innan du sitter upp. På det viset får människan vänja sig vid hur det känns att ha en ryttare på sig och du själv riskerar inte en neslig avfallning på grund av att människan tappar balansen till följd av sin ovan att parera upp en ryttares viktförflyttning.



I nästa avsnitt kommer jag prata om hur du styr människan med hjälp av din vikt, röst och i extrema fall klor.

// Gimli, legitimerad människorinstruktör

Väldigt många människor är understimulerade. Det är därför dom ofta är tjocka och gnälliga. För att hjälpa din människa till ett bättre humör och ett mer stimulerande liv kan du leka med den. Själv brukar jag passa på när min människa är på toaletten. Många människor är som mest avslappnade just då och därför väldigt mottagliga för lek. Jag brukar göra så att jag gömmer mig i badkaret och hoppar fram när hon minst anar det. Det här finner både hon och jag underhållande. Ibland skriker hon rent av högt av förtjusning.

  Men jag vill höja ett varningens finger! Var försiktig med vad du slår klorna i! Människor har en konstig vana att torka sig i häcken när dom sitter på toaletten. Du vill INTE få tassarna fulla med deras skitpapper! Rekommenderat är att ha duschdraperiet mellan dig och din människa.



// The Royal Gimlidor