Nu har jag kommit igång med joggandet igen på allvar. Det känns asbra! Inte medans jag joggar men efteråt. Idag blev det 1.1 mil på 55 minuter. Det är ju helt okej, med tanke på att jag har typ 10 kilo för mycket att bära runt på just nu. Fast jag tog faktiskt tre pauser, inga långa, typ dryga minuten vardera. Jag älskar i alla fall min nya tröja. Den är perfekt! Så nu får det inte bli varmare än 10 grader för då tror jag tyvärr den blir för varm.

  Styrketräningen rullar på bra, fast har fått ta ett steg tillbaks i knäböjen så ligament och leder hinner med i utvecklingen. Värt det, vill fan inte paja något. Lägger lite extra krut på axlar istället. Klart en underskattad muskel. Ser förjävligt ut med folk som har bautabiceps och sen oproportionerligt dåliga axelmuskler. Inte för att det är fallet för mig. Men jag vill inte ta några risker.

Jag hatar omställningen till sommartid. Vad är poängen? Det är redan ljus som satan på morgonen och ljust länge på kvällen. Idag är det frost ute, det ser skitkallt ut. Som tur är för mig behöver jag inte gå någon morgonpromenad eftersom min fot är messed up. Fast jag är rätt imponerad över hur snabbt läkningen går. I natt när jag haltade upp för att pissa hade jag svinont. Till och med i stillhet bultade och ömmade det i foten. Nu, alltså sex timmar senare, gör det bara typ hyfsat ont när jag lägger tyngden på den, eller vrider den på vissa sätt. Typ massor och åt vänster. Blir ingen benträning idag i alla fall för det tror jag inte den kommer palla. Nu ska jag ta en kopp kaffe till och kolla på NCIS. Efter det ska jag ät frukost. Äggmacka. Jag ska äta det svindyra surdegsknäckebrödet jag köpte i lördags. Har på känn att det kommer vara asgott.

Så jag stack ut på en joggingtur och som vanligt kändes första kvarten bra, andra kvarten var dryg som fan men sen sätter andra andningen in så den sista tredjedelen brukar kännas bra. Så också idag. Tills jag trampade snett och nästan störtdök ner i strömmen. Nu håller mjukdelen på yttersidan av min högra fot på att svullna. Jävla piss.

...är dagens bästa måltid och på lördagar är det extra gott!

Vissa saker är det helt hopplöst att komma ihåg att köpa fören dom är helt slut. Tvättmedel, toalettpapper, kaffe och svartpeppar är fyra såna saker. Jag hade tvättid sju i morse och då var förstås tvättmedlet slut. Ingen katastrof eftersom jag hade rätt lite tvätt så jag hann bli klar ändå, fast irriterande i alla fall. Inte lika irriterande som att ha slut på kaffe. Eller grädde att ha i kaffet. Ja jag kör med grädde i mitt kaffe. Det är gott! Men i morse fick det bli svart. Inte på långa vägar lika gott men rätt mycket tuffare. Helst ska det vara riktigt becksvart, och trögflytande. Som typ tjära. Dricker man sånt kaffe är man fan asball! Jag gör det inte, men så är jag ju inte asball heller.

  Tränade rygg idag. Blev inga särskilt tunga marklyft för jag har träningsvärk i baksida lår sedan onsdagens knäböj. Dom var tunga, för mig i alla fall. En 4:a på 85 kg. nu får jag nog backa ett steg så ligament och leder hinner med. Kände av knäna rätt bra och om dom pajar, ja då går värden under och jag måste ta livet av mig. motsägelsefullt. Om världen går under borde jag med göra det.

  Imorgon ska jag på kallas hos Annsofie. Det blir smörgåstårta igen. Jag har köpt en present som jag inte slagit in själv. Det är därför den är så fin. Inslagningen alltså. Själva presenten är inte så märkvärdig.

Jag försöker få kläm på den manuella zoomen på min kamera. Det är inte lätt. Inte om man väljer ett mycket rörligt objekt som modell. Gimli är mycket rörlig. Han är också väldigt vacker.



Annars har det inte hänt så mycket. Jag har fått ett nytt duschhandtag. Det ska tydligen göra vattnet mjukare? Så duschandet ska bli mer njutningsfullt? Själv märkte jag ingen skillnad, men jag kanske använde det fel?

Hängt med Tesse i Hageby idag. Det är INTE världens centrum som dom säger/sa i reklamen. Det är faktiskt rätt kasst om jag ska vara ärligt. Alla fall om man jämför med andra världscentrum, misstänker jag.

  Vi gick i alla fall i lite affärer och jag kan konstatera att alla balla kläder kommer bara i babysize. Det är orättvist! Jag skulle vilja ha en sån här tillexempel, både bekväm och praktiskt ser den ut. Dessutom har den en svans!



På Lekia kollade vi lite på Pippi Långstrump. När jag var liten var jag vrålavundsjuk på att hon hade en egen häst. Det är jag fortfarande. Fin såg han ut att vara också! Inget gammalt svankryggig ök. Inbillar jag mig bara eller har det gått rykten, för länge sedan, om att Lilla Gubben dog för att dom målade dit fläckarna på honom? Är det sant så är det ju FRUKTANSVÄRT! Fast det är nog inte sant. Hittade den här lilla hästen. Den var för dyr och alldeles för liten för mig. För ung också. Bara ett föl.

Vi avslutade med fika på ett fik vars namn jag inte kommer ihåg, men dom hade gjort bakade potatisar sedan 1985. med tanke på hur erfarna dom var borde potatisarna varit godare tycker jag. Jag åt en sallad med en bakad potatis och ett rosenbröd. Tesse åt en bakad potatis med kycklingröra av nått slag. Oliver åt av min potatis, han verkade gilla den. Till efterrätt blev det en seg kaka för mig. Den var sjukt god! Asgod! Tesse åt en chokladboll, jag tror den var god, hon sa inget annat i alla fall.

Igår var jag på dop. Det var Oliver som skulle doppas, förstås, vem annars? Så jag tog bussen till Ringarums centrum och där hängde jag vid en matbutik , det är lixom den som utgör centrumet, tills jag blev upplockad av Tesse och Leffe.

  Men för att göra en förhållandevis lång och rätt händelselös historia kort så blev det en ceremoni i kyrkan, förstås. Det sjöngs lite (fast inte av mig då) det bads lite (inte heller här deltog jag), det östes lite vatten över Olivers huvud (helt utan min medverkan) och sen var det i stort sett klart. Sen var det dags att käka, smörgåstårta (som Tesses brorsa och morsa, tror jag) hade gjort. Flera sorter, dom var alla asgoda. Jag borde ha ätit mer! Sen öppnades det paket och sjöngs lite mer innan det ÄNTLIGEN var dags för kaffe. Till kaffet bjöds det på hembakade kakor och stuff, även det lagat av Tesses mamma. Det var väldigt professionellt gjort. Alla trodde daimtårtan var köpt. Det var den inte. Den kunde dock ha varit stulen, om jag vetat hur god den varit innan det bjöds på den… Med facit i hand ångrar jag att jag inte bara tåg en daimtårta och ett par av smörgåstårtorna och gömde mig på toaletten tills hela kalaset var över. Eftersom jag inte kände en ända kotte (förutom Tesse, Oliver och Leffe, till utseendet) hade nog ingen märkt att jag var borta. Fast dom hade antagligen ordnat en skallgångskedja efter käket.

Snö, fruktansvärda mängder med tung, blöt, vidrig snö! Jag vill fan dö! (Jag försöker inte vara poetiskt, det bara blev så). I natt hade jag svårt att sova och jag längtade efter att det skulle bli morgon så jag i alla fall kunde gå upp. Men sen blev det morgon och jag såg alltså all den här jävla snön och då tappade jag helt livslusten. Seriöst. Om det gick att självdö frivilligt bara sådär genom tankekraft hade jag gjort. i och för sig, gick det hade jag varit död för länge sedan. Min dramatiska ådra får mig ofta att önska att jag vore död. Exempel: Kaffet är slut! Åååhh jag vill dö!! Fast idag är inte kaffet slut.

  Igår var jag en sväng till Skänninge och lyssnade på min fars orealistiska drömmar. Gääääsp. Jag spelade med för det är ju kul att nån har drömmar i alla fall. Eller det är det inte, egentligen tycker jag han borde skärpa sig. Get over it lixom. Men i alla fall. Jag blev förvånad över hur fint Skänninge var. Massa gamla hus och små pittoreska butiker. Jag hittade till och med ett bokkaffe. Böckerna verkade visserligen kassa, men fikat var billigt. 25 spänn för kaffe med en våffla. Jag köpte inget. Stor eloge till mig för det. istället köpte jag en doppresent till Oliver. Fast inte på kaffet. Egentligen tycker jag dopp är dumheter och antagligen ett påfund av giriga föräldrar som vill ha massa paket, för ungen är ju alldeles för liten för att uppskatta det. Det bussigaste vore att vänta tills ungen är gammal nog att skriva en önskelista innan dopet, om man nu nödvändigtvis måste hålla på med sån där religiös skit.
  

Någonstans på den här bilden finns Olivers present. Jag får verkligen hoppas han blir tacksam för jag missade nästan bussen när jag köpte den eftersom kärringen i kassan var så jävla långsam!

Igår, efter jobbet, hängde jag med Tesse och Oliver. Fast egentligen var det väl Oliver som stod mest för hängandet eftersom han hängde på Tesses mage i en sån där bärsele. Såg inte så väldigt bekvämt ut faktiskt, men han verkade tycka det var okej.

  Efter en snabbis ut till Maxi handlade vi på oss en massa snaks och lite Indisk take away. En film hyrde vi också. Jag har ätit Indisk mat två gånger tidigare. En gång smakade det förjävligt! Den andra gången var det jättegott. Nu den tredje gången var det på sin höjd mediokert. Kommer aldrig mer handla där, men går gärna tillbaks till ställe nummer två. så jag åt inte ens upp hälften av maten, det är sant. Jag, som i stort sett aldrig lämnar ens en smula kvar, lämnade drygt en portion, för det var en jävla massa mat man fick! Men ska sanningen fram var det bara för att det fanns så mycket annat gott jag ville få plats med. Innan kvällen var ens i närheten av slut var jag grismätt och halvlåg i soffan med uppknäppta byxor.
  Oliver blev också allvarligt proppmätt och var tvungen att inta framstupa sidoläge på sängen efter sin middag. Vet förresten inte riktigt vad jag tycker om Olivers frisyr. Tror inte ens en comb over kan dölja den där kala fläcken…



Idag har jag varit asduktig! Kompade hem från jobbet och istället för att slösa bort de extra timmarna jag fick använde jag dom effektivt! Jag tränade och gick till Lidl för att bunkra kvarg och kycklingfilé. Sen kollade jag och Sven på UFC, Sven fick äta upp resterna av det indiska käket, han var inte heller imponerad. Sen gick vi en promenad och efter att ha skiljts åt vid Ö&Brondellen joggade jag i drygt 30 minuter. Nu blir det hårda tag fram till sommaren!

Rätt många timmar av gårdagen spenderade jag på resande fot. Stuvade in Katten och Maya i buren i god tid innan tåget gick. Jag var väldigt diskret med förberedelserna. Jag gjorde inga alls. Hämtade inte ens upp buren fören precis innan avgång. Allt för att Maya inte skulle hinna gå upp i rök igen. Föresten har jag en annan teori om vart hon befann sig i tisdags när jag letade. Jag tror hon gjort sig osynlig. Med största sannolikhet är hon The Devils spawn och jag är rätt säker på att man kan göra sig osynlig då.

  I alla fall. Maya skrek som en galning hela resan, nästan. Det var outhärdligt. Jag tyckte dock inte synd om mina två medresenärer för tåget var i stort sett tomt så dom kunde flytta på sig. Själv kunde jag inte det, så mig själv tyckte jag mycket synd om.

  Än värre blev det när vi kom till Stockholm och skulle ner i tunnelbanan. Då upptäckte jag nämligen att från buren kom en omisskännlig doft av bajs. Jag hoppades att det skulle vara Maya som släppt sig, hon gör det rätt frekvent och det luktar inte gott! Men sån tur hade jag förstås inte. Nån av katterna hade bajsat i buren! Resan från centralen till Blackeberg är det värsta jag varit med om! Jag skämdes, hemskt mycket. Och jag tyckte synd om katterna, faktiskt. Trots att mina känslor för Maya är allt annat än varma tycker jag inte hon förtjänar att vara instängd i en nerbajsad bur! Och Katten är en sympatiskt liten varelse. Hon verkade i och för sig rätt obesvärad, vilket antagligen beror på att det var hon som skitit ner sig.

  Efter lite duschande, hulkande och torkande var jag på väg tillbaks hem. Åt en sushilunch på stationen innan tåget gick. Väl hemma sanerade jag lägenheten lite och resten av kvällen tog jag det väldigt lugnt.

Joggade i morse. Det var så jävla jobbigt! Jag sprang och sprang, över Himelstalund (som luktar hundskit så in i helvete) vidare bort genom ett bostadsområde jag inte har en jävla aning om vad det heter. Där bestämde jag mig för att kolla klockan, övertygad om att jag varit ute i minst 30 minuter. Det hade jag inte. Jag hade bara varit ute i 21. TJUGOEN MINUTER! Jag tror att delar av mitt hjärta dog där för sen blev det verkligen svinjobbigt att springa. Men jag kämpade på i ytterligare en evighet. Det kändes som en evighet i alla fall men det visade sig förståss snarare vara ett ögonblick, närmare bestämt fem minuter. När jag kollade klockan nästa gång hade det bara gått fem minuter. Efter det var det ungefär bara ¼ av mitt hjärta som fortfarande pumpade runt blod i kroppen på mig.

  Efter 33 minuter gav jag upp och började gå. Jag trodde först att jag skulle behöva ringa en ambulans, men riktigt så illa var det inte. Nu har jag återhämtat mig en aning. Inte helt dock. Jag tror jag skulle behöva en hjärttransplantation. Ett grishjärta vore bra. Grisar har fan power! Dom kan springa assnabbt och aslångt!

Igår skulle jag åka till Stockholm och dumpa av morsans katter. Tåget gick 14:24. Ungefär kvart över ett åt jag lite lunch, när den var slut ungefär halv två insåg jag att det var ett tag sedan jag såg Maya, aka In your face, för det är alltid där hon är. I ansiktet på en. Så jag började leta och tyckte i ungefär tio minuter att det var lite roligt att hon gått och gömt sig just precis när jag inte ville att hon skulle gå och gömma sig. Efter 20 minuter började jag bli lite irriterad. Efter 30 minuter, en uppochnervänd soffa, en vända upp och ner i trapphuset och en öppnad burk tonfisk som lockbete var jag förbannad. Efter 40 minuter och ett missat tåg ville jag inte längre hitta henne eftersom risken var överhängande att jag skulle bryta hennes späda lilla nacke om jag gjorde det. Jag tog en promenad med Annsofie och Morris för att lugna nerverna och när jag var tillbaks en och en halv timme senare satt Maya som valigt i fönstret och låtsades som om inget hänt. Jag undrar verkligen, verkligen var hon var någonstans. Jag letade ÖVERALLT! Annsofies teori är att hon smög från gömställe till gömställe när jag vände ryggen till. Tror det kan stämma.

  Fast dagen blev rätt bra ändå. Det var ju jättefint väder som jag hann ta tillvara på eftersom jag inte satt på ett tåg. Dessutom var jag hundvakt åt Morris några timmar på kvällen. Får se om jag åker idag istället. Har inte riktigt bestämt mig. Och när jag bestämmer mig tänker jag inte säga nått till Maya för då drar hon väl igen.

Vi har besök här igen. Av lilla Maya. Sven fick nog efter att hon pissat i hans säng och bar hit henne. Jag tänker inte ta några risker så å tisdag efter jobbet tar jag tåget till Stockholm med både henne och Katten.

  Annars har jag väl inte gjort så vansinnigt mycket den här helgen. Tränat, hållit mig på banan. Kollat på UFC. Sett danske Kampmann få spö av Sanchez. Somliga tycker tydligen att det var ett kasst domslut. Kampmann tillexempel. Han tyckte han vann alla tre ronderna. Men så är han som sagt dansk och dom är ju lite… kockokocko typ.

  Tyvärr fick Joe Stevneson också stryk. Hans match var inte ens med på nedladdningen. Fick se sista ronden i askass kvalité på Youtube. Värdelöst! Hans tredje förlust i rad så det ser mörkt ut för honom, vilket är synd för han är en av mina favoriter. Rundar av med lite UFChumor.

Lätt träningsvärk efter gårdagens ryggpass. I morse joggade jag. De första tio minuterarna kändes asbra! Det var som om mina nya joggigskor gjorde hela jobbet själv. Följande tio minuter kändes tunga men okej. De sista tio var svinjobbiga och resten har jag förträngt för dom var så outhärdliga. Men man måste ju börja någonstans lixom.

  Annars känner jag mig lite dyster. Det är strålande väder här idag och jag skulle vilja gå på en promenad, men det är helt enkelt skittråkigt att promenera utan Figaro. Framför allt om man ska bra strosa omkring utan något direkt mål. Det känns bara ensamt och dumt. Idag förra året var det också strålande väder och vi var ute på en tur runt Himpa.