I lördags tvättade jag fönster och lagade persiennen som varit paj i typ ett halvår eller så. Satan vad ljust det blev efter det! Typ dygnet runt. För dom har installerat några supergatuljus här utanför. Jag överdriver inte när jag säger att det är lika ljust som på dagen precis utanför mitt sängfönster på natten. Det suger kan jag lova! Men man vänjer sig väl.

Och idag har jag städat och fixat på balkongen. Jag känner mig inte riktigt klar med den än. Lite mer grönska vore najs. Kanske skulle plantera ut min basilika. Men då dör den väl på en gång. Och det vore ju trist för nu har vi hängt ihop ett par månader lixom.

  Jag tog mig till och med tid att sitta där ute sen, på balkongen. Gimli höll mig sällskap ett tag. Sen kom Majje och hängde ett tag också. Amadeus var oxå med en stund. Men han kunde inte låta bli att äta på blommorna så han fick gå in. Jag har sått kattgräs åt honom.

Jag blev seriöst assur i går morse när jag efter ännu en vecka med flitigt tränande och sund kosthållning FORTFARANDE inte gått ner någonting utan istället gått UPP 3 hekto. Så, så fort affären öppnade rusade jag dit och köpte allt som behövdes för en pannkaksfrukost som jag sedan tröståt medan jag kollade på How I met your mother. Kontraproduktivt kan man verkligen säga! Men det behövdes för det var inte bara det dåliga resultatet på vågen som gjorde mig på lite dåligt humör. Torsdagens ryggträning gick också uselt och dessutom var det rätt grått och trist ute. På min första så efterlängtade lediga dag! Fy fan alltså!

  Men dagen blev rätt bra ändå. Det sprack upp och blev både soligt och varmt, jag tog bussen till metropolen Ringarum för att hänga med Tesse och gänget. Drack kaffe och åt wienerbröd i solen, tog en massa kort. Njöt av tystnaden. Bor man mitt i smeten inser man, när man kommer utanför stan att det faktiskt aldrig är tyst.

  Oliver var där förstås, han har tydligen inte skaffat några intressen som kräver att han lämnar hemmets trygga vrå. En sak som är bra med att hänga med en bebis är att man blir väldigt tacksam för de små sakerna i livet. Som att ha tänder tex. Så ens mat inte består av, random exempel, slätmixade morrötter, ris och vad det nu var för kött. Eller katrinplommonpuré för den delen.

Igår hängde jag lite med Tesse och Oliver. Vi fikade. Eftersom alla andra idioter i hela världen också fikade så fick vi inget bord i solen utan fick sitta inomhus. Men det var rätt okej. Tesse åt en macka, Karl-Alfred, och en budapestbakelse. Jag åt en hallongrotta. Fan vad det kändes torftigt alltså! Det var nästan så jag grät en skvätt. Men men. Äta är inte allt här i livet (Jo det är det visst det!!)

  När vi var färdigfikade hängde vi lite i Vasaparken innan det var dags för mig att dra till jobbet. Det är verkligen tur att det inte finns några fönster i utbildningssalen just nu. Av två anledningar som på sett och vis är sammankopplade.

Anledning 1: Man ser inte vilket strålande väder det är ute.

Anledning 2. Man blir inte frestad att kasta sig ut genom fönstret i förtvivlan över att inte få vara ute och njuta av det strålande vädret.

  Att luften suger och temperaturen är på gränsen till outhärdlig känns som bagateller i förhållande till några krossade ryggkotor och brutna lemmar.

Blogga är inget roligt längre. Jag har tappat stinget, både skriv- och fotostinget. Utan en hund finns det ju för fan ingenting att berätta och ingenting att ta kort på! Igår hade jag med kameran på en promenad och när jag kollade igenom bilderna var det bara massa knoppar och blommor. Vad fan är det för nått? Jävla skit! Och eftersom jag dietar så finns det aldrig några trevliga maträtter att ta bilder på heller. Kyckling och kvarg är bara roligt att fota till en viss gräns. Bara roligt att äta till en viss gräns också om jag tänker på det.

  Så slutsatsen är att det inte händer ett jävla skit värt att blogga om. Förutom i fredags då jag satte nytt rekord i marklyft, 112.5 kg. Well done! Nu kastar jag in en meningslösa knoppbild bara för att fylla ut.

Du har rätt Tesse. Han är skitsöt! Det är typ tigerbebisar, hundvalpar, björnungar, kattungar, Oliver, alla andra djurungar i hela världens och sen kanske nån mer människounge. Fast Gimli och Amadeus kommer förstås först på listan. Så alltså: Gimli/Amadeus, tigerbebisar, hundvalpar, björnungar, kattungar, Oliver, alla andra djurungar i hela världens och sen kanske nån mer människounge. Eller kanske är Amadeus snarare vackrast. Vackrast i vääääärlden!

Mycket promenerande har det blivit idag. När mina ben återhämtat sig kände jag att det vore absolut förkastligt att slösa bort en dag med så strålande väder som idag, så jag lånade Morris- som nyss kommit hem från landet- för en promenad. Vi var ute i över en och en halv timme. Det blåste som fan! Var nästan så det blev koppel på ute på Himpa. Hade varit så jävla pinsamt att komma tillbaks till Annsofie och Gustav och behöva berätta att Morris blåste ner i strömmen och försvann. Men vi klarade oss. 
  Vi gick samma väg som jag gick i förrgår för jag ville ta ett par kort på tussilagona jag hittat. Morris pissade på dom. Sen ville han att jag skulle ta ett kort på honom när han såg majestätisk ut. Det gick sådär…

Sen kom Tesse börnandes i bilen och kastade av Oliver. Som tidigare nämnt så har ju inte han och jag hängt på egen hand förut. Jag har över huvudtaget aldrig umgåtts med bebisar själv, eller i sällskap med andra för den delen. Det hela avlöpte i alla fall mycket väl, eftersom Oliver är så socialt kompetent. Vi drog en repa med vagnen och spanade på fåglar. Vi såg bland annat en svan. Den var helt ensam. Sorgligt!

  Väl hemma igen var ju isen lixom bruten så vi kände oss avslappnade nog att hängde i soffan under gemytlig tystnad. Glodde på lite tv och tuggade på saker, jag på min middag, Oliver på sina händer och sådär. Sen kom Tesse för att hämta upp honom. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Idag är det bendag på gymmet. Men sen fick jag den assmarta idén att köra lite intervaller under joggningen och det slet ju ut mina stackars lår rätt totalt. Nu låter det som om jag körde värsta hårda passet. Så var det inte. Jag är bara jävligt kass på intervaller.=)

Igår var det ju lördag, vilket säkert inte undgick någon. Jag lekte mest med min nya telefon. Den är fin och lätt att ha att göra med och jag älskar den mest av allt i hela världen. Näst efter Gimli och Amadeus. Jag behöver egentligen aldrig vara hemma nu, tack vara telefonen. Och om jag är hemma behöver jag egentligen aldrig lämna soffan. Bortsett från för att hämta kaffe och besöka toaletten.

  Hur som helst. Vaknade trött som satan och med huvudvärk. Blir så när jag stoppar i mig fem ton kolhydrater, vilket jag gärna gör när jag får chansen, vilket jag får på lördagar. Tog mig i alla fall ut på en långpromenad och det var ju bra för nu är det pissvädret här så mer utomhusvistelse blir det nog inte. Jag har sett tre bevis på att våren är här på riktigt:

1. En fjäril.

2. Tussilago.

3. En fästing.

  Jag har också ätit färska jordgubbar för första gången i år. Dom kom från Belgien säkert och smakade mest vatten men dom luktade gott och var vackra att se på, dom gjorde sig väldigt bra ihop med lite kvarg och sötmandel faktiskt, det var min frukost det.

  Vidare så har jag varit och kört ett axel- och bicepspass på gymmet. Det gick mycket bra! Det blir tre guldstjärnor till mig och ett par timmar på sofflocket.