På västfronten intet nytt.

Den stora skammen fortsätter att terrorisera oss. Bara hennes blotta närvaro gör livet obehagligt. Hon har övergott till att, precis som vi normala katter, använda toaletten. Det är dock bara en marginell förbättring för det hon lämnar ifrån sig där kan fan ta livet av en! Det STINKER! Hennes attityd har inte på minsta vis förbättrat och ju mer självsäker hon blir ju otrevligare blir hon. Här om dagen gav hon sig helt oprovocerat på Amadeus när han var på väg upp i klösträdet. Nu är hon ju så tragiskt liten att det inte blir någon skada av hennes meningslösa attacker, men det är likt väl en förolämpning mot oss, den inhemska befolkningen.

  Bara på nätterna när jag och människan ligger och sover får man lite lugn och ro, fräck nog att våga sig upp i sängen har hon nämligen inte blivit. Om dagarna ligger jag ofta och lurar på mitt kontor, dit hon inte heller vågar sig, och smider hämndlystna planer. Men snart är vårt lidande över. Vi ska deportera henne till andra sidan promenaden vilken dag som helst nu!

// Krigskorrespondenten Gimli


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0