Först trodde jag att livet skulle bli en dans på rosor utan Psykopaten. Det var det också ett tag, men sen började jag notera små förändringar i vardagen som inte helt var till min belåtenhet. Inga jämförelser där jag får näst in till gudomlig status. Onda blickar när ”någon” vält ut sopkorgen eller liknade saker. Det är just den här biten som stör mig mest. Människan verkar vilja ha någon under sig i rangordningen här hemma och nu när ingen sådan finns försöker hon ta sig förbi mig. Fullkomligen oacceptabelt beteende.

  Och hon gullar med mig på ett otroligt förnedrande sätt! Det var sånt hon gjorde med hunden förut. Mig bara beundrade och avgudade hon. Jo jag vet, det är delvis mitt eget fel, jag jobbade hårt för att bli av med byrackan. I put this on my self så att säga. But that is no reason for me to suffer! Så därför fundera jag på att skaffa en ny hund. Att ha någon fulare och mer korkad än en själv i närheten är bra för själkänslan. Och det fanns faktiskt tillfällen, dock väldig få, då vi hade det rätt trevligt tillsammans. Om man tuktar den nya byrackan rejält från första början, jag tror jag vet hur jag ska göra nu när jag har lite mer erfarenhet, kanske dom kan vara riktigt användbara.