Så var det en ny vecka nu igen då och jag har slösat bort ytterligare ett par lediga dagar på mest just ingenting. Benträningen igår gick väl okej. Det var mitt 3.e benpass. 62.5 kg i knäböj och 140 i liggande benpress. Jag tyckte jag tog i riktigt ordentlig, det tyckte jag allt. Men det gjorde jag inte, inser jag ju idag. Jag blir så trött på mig själv. Lobotomering nästa typ. Om jag ens har en hjärna att lobotomera.
  Idag blev det ingen morgonpromenad eftersom jag pajade min jacka igår. Dragkedjan fastnade så jag tog i och drog för kung och fosterland, gick jättebra. Den kom hela vägen upp, var bara det att den gått sönder och var alltså vidöppen, utom i halsen där ungefär fem centimeter var stängda. Igår gick jag ändå men det var bra kallt. Tröjor är lixom inte vindtäta och det blåste. SMHI ljög dessutom och påstod att det bara var -1 men det måste ha varit mycket kallare för mina ben lixom domnade bort och när jag kom hem var min häck lika blålila som ett par övermogna plommon och det gjorde svinont att duscha!
  Idag står bröst och tricpes på schemat. Jag är plågsamt svag i framför allt bröst. Jag kan nog bara göra typ en halv armhävning (den lätta halvan). Jag har aldrig riktigt gillat att köra bröst just därför, moment 22 typ.

  Nu på morgonen har jag varit på Lidl och inhandlat mer kyckling och kvarg. Först tänkte jag gå men sen tog jag cykeln. tur det för SMHI dom jävla svinen ljög om temperaturen idag med. +2 my ass! Det var SVINKALLT!

Klockan är inte ens fyra. Jag vill bara gå och lägga mig. Vad fan ska dagar vara så långa för? 16 timmar hade räckt. Efter träningen blev det bad, lunch och ett avsnitt NCIS. Hade tänkt gå en promenad men den lixom frös inne. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Städade igår så det behövs inte. Kammade katterna gjorde jag också så det behövs inte heller. Mat har jag ju redan lagat så det kan jag inte göra. Jävla crap alltså. Får bli mer NCIS och lite kattgos.

Igår åt jag och Sven sushi på Kimmono. Jag retar mig på att deras makirullar är färdiggjorda sen typ urminnes tider så noribladen är alldeles fuktiga och sega. Det går att äta ändå men jag föredrar Sushi Yama i Stockholm där allt snos ihop från scratch. Tyvärr blir det lite dyrt att åka dit och sushiluncha.

  Sen drog vi en repa på stan, jag hittade ett skrivbord som är lagom stort till min hall. Tyvärr var det rätt dyrt och när min första förtjusning lagt sig slog snålheten till så jag veeeeeet lixom inte hur jag ska göra. Surt.

  Det är väldigt inne med små vita affärer just nu. Vi var inne i typ tre och utanför ytterligare en. Allt ska vara lite allmogevitt och lantstiligt lixom. Vintage är det nya svart. Jag tycker det är rätt fint, men det gör sig väl bättre i ett putshus på franska rivieran än i min lya tyvärr.

Idag har jag tränat ben och lite axlar. Fina ökningar sedan senast, men jag gick ändå för enkelt hem. Jag fattar inte. Hur kan det var så svårt att ta ut sig? Personlig slavdrivare sökes.

Jag tog sovmorgon till halv åtta i morse. Jag tyckte att jag kunde unna mig det eftersom jag var uppe så sent igår. Ända till tio. Jag vet ingen som går och lägger sig så tidigt som jag. Ibland när jag jobbar morgon och klockan drar sig mot halv niosnåret blir jag lätt panikslagen och måste kasta mig i säng. Jag har fått för mig att jag helt upphör att fungera om jag inte får nio timmars sömn. Det stämmer ju säkerligen inte men sömn är något jag prioriterar helt enkelt. Mest för att då slipper jag vara vaken och uttåkad. Hehe!

  Nu sitter jag och smuttar kaffe och ska efter det dra iväg på en morgonpromenad. Helt ensam. Det var fruktansvärt de första gångerna men nu har jag lärt mig leva med det. Avsaknaden av hundsällskap alltså. Men jag saknar Figaro. Som fan.

Jag är lite uppspelt idag. Orsaken måste hemlighållas ett tag, av säkerhetsskäl. Eller nej inte av säkerhetsskäl men om jag berättar det kommer det skita sig, the story off my life lixom. Har tränat rygg idag. En åtta på 75 kg i marklyft. Ökning sen senast. Andra ryggpasset. Jag är rätt nöjd, bortsett från att jag kände mig totalt utmattad efteråt och mest ville lägga mig och dö. Uthålligheten är gone with the wind typ.

  I kväll har jag och Sven firat det onämnbara med ett par glas vin, hamburgare från Texas Long Horn och Kick Ass. Värt det helt klart. Men nu är klockan mycket och det är dags för mig att sova. Jag skojar inte. Jag ska gå och lägga mig. God natt fan.

Och det var vad jag ägnade mig åt hela kvällen igår. Det är Svens fel, han började prata om sura vingummin och sen var det kört. Inte för att jag var sugen på sura vingummin men det skapas ju en kedja av associationer i huvudet på en. Typ såhär: Sura vingumming-gott enligt Sven-vad är gott enligt mig?-lakritsfudge-goooo-oooo-ooott!-och ostbollar-goooo-ooo-ooot-och smågodis över lag-helt okej gott-litchifrukter-mummsfilibabba-ahlgrens bilar-naaaajs. Ni ser. Man är chanslös. Men allt var som sagt Svens fel. Med facit i hand kan jag konstatera att det bara var Laktitsfudgen och litchifrukterna som verkligen, verkligen gjorde grejen för mig. Fast det kommer jag inte komma ihåg nästa gång säger nått som sura vingummin eller cambozola eller rödvin. Borde sluta umgås med honom…
  Vi kollade om på The Bourne ultimatum. Bourne är min idol alltså. Världens tuffaste super hero. Skulle lätt kicka Spindelmannens, Stålmannens och Fantomens ass! På samma gång! Han skulle kicka GSP:s as också kom vi fram till igår.

Idag mådde jag som jag förtjänade, inte så bra alltså. The biggest sockerbacksmällan off all times. Var bra nära att jag inte tog mig upp när klockan ringed vid sju men så tog jag mig samman och bara gjorde det. Men morgonpromenaden sket jag i. Det blev kaffe och bloggar istället och sen gav jag mig i kast med att rengöra gjutjärnspannan jag köpte på Bra & begagnat (men tydligen inte rengjort) igår.
  Kände att jag var tvungen att boosta mig själv med en riktigt stadig frukost också eftersom det inte blev så mycket näring igår. En jätteportion havregrynsgröt med sötmandel och mjölk, en proteindrink och mer kaffe gjorde grejen. Nu känner jag mig riktigt toppad. Ska göra färdigt pannan och sen blir det promenix.

Dom här söta hittade jag också på Bra & Begagnat.

Igår vid typ ett förde jag över pengar från lönekontot till matkontot. Dom har fortfarande inte kommit fram. Jag gillart inte! Så jag tänkte ringa Swedbank och kolla wazzup. Jag blev vänligen ombedd att knappa in mitt personnummer, så jag gjorde det. Sen blev jag, fortfarande vänligt, ombedd att välja 1 för självbetjäning eller 2 för personlig service. Jag valde 2. Det blev tyst en stund och sen blev jag mindre vänligt avvisad med orden ”Du har inte en tonvalstelefon. Tack för samtalet och välkommen åter!” Klick! Vad fan är det för supertelefon man ska ha egentligen?! Min är en helt vanlig knapptelefon som minsann funkar alldeles utmärkt att ringa på. Jag är arg på Swedbank nu!

  Annars har jag promenerat, varit på Ö&B, druckit kaffe hos Sven och tränat. Nu ska jag snart tillbaks till Sven. Vi ska gå till Bra & Begagnat. Jag räknar med att inte hitta ett skrivbord som jag därför inte kommer kunna måla om med färgen som jag inte har eftersom den var slut när jag var för att köpa den. Well, peace out!

Billigt lamm på Hemköp idag. Jag ÄLSKAR lammkött! Ännu bättre är det förstås om det är påpälsat och levande, men nu kan jag inte ha ett sånt lamm, så jag får ta det näst bästa alternativet. Allt jag behöver för en assnajdig middag är inhandlat. Ååhååhåhh! *Homerdregling* Det ska bli SÅ gott!

Nu: Hämta tvätt. Efter det, pröjsa räkningar.

I säng mellan nio och tio och upp klockan sju. Perfekt. En kopp kaffe och sen morgonpromenad. Det rullar lixom på av sig själv. Jag älskar rutiner. Om jag kunde skulle jag göra exakt samma sak på exakt samma tid jämtjämtjämt. Men det kan jag inte och det är jobbhelvetets fel.=(

  Askasst benpass igår. Jag och mjölksyra drar inte jämt helt enkelt. Mesar ur och ger upp när det börjar bränna. Värdelöst. Måste verkligen göra nått åt det där! Börja ta mig ur my comfortzone. Synd bara att det är så jävla tungt.

  Vägning igår. Stor, stor besvikelse. Slänger ut vågen ett tag nu. Den gör mig bara deprimerad. Måttbandet också. Dom får väl campa ihop på balkongen eller i källaren tills dom lär sig uppföra sig.
  Nu måste jag ner och ta hand om lite tvätt. Jag känner mig lite spänd. Risken är överhängande att kärringen innan mig inte tagit upp sin skit från torkrummet. När jag kom ner för att börja tvätta var hon inte klar. Jag blev asarg och svort surt. Glada Gubben som var nere för att boka en tvättid sympatisvor lite han också. Sen kom hon som tvättade innan mig springande och ursäktade sig med att hennes barn bråkat. Och? Jag skiter i om så ungarna slår ihjäl och styckar varandra i badkaret, min tvättid ska ingen jävel messa med!

Jag fick gå tidigare från jobbet. Men det var ju helt meningslöst för nedladdningen av Fight nighten gick så jävla långsamt att det var ungefär ett decennium kvar när jag trillade in hos Sven typ kvart i fyra. Vilken fruktansvärd besvikelser! Jag dog nästan! Kollade på lite American dad istället och blev på lite bättre humör. Går lixom inte att bli annat av den serien. Jag önskar jag var Stan!

  I alla fall så gick jag hem och efter en snabb uppröjning blev jag sittande vid datorn och önskade att klockan var senare så jag kunde få gå och lägga mig. Det är fan illa när man verkligen bara längtar efter att det ska bli sängdags. Det är det faktiskt. Dessutom har godissuget suttit som en tumme i ögat på mig hela dagen, fast jag vet att det bara är ett utslag av att jag är uttråkad. I stort sett varenda känsla jag har uttrycker sig i söt- eller matsug.  Typ illamående får mig att vilja äta. Ja till och med den där spymättnadkänslan man får när man ätit för mycket får mig att vilja ta bara en liiiiiten bit till, eller två.

  Jag insåg i alla fall att jag var tvungen att göra något för annars skulle jag oundvikligen hamna på videobutiken med en godispåse stor som Angola i näven. Blev en joggingtur till. Med laddad mp3spelare. Funkade. Nu ska jag ligga och flyta i badkaret en stund och sen får jag äntligen äntligen göra som Gimli, inta sängläge. 

Det var ett väldigt behagligt tempo på jobbet igår. Sånt gillas. Jag hoppashoppashoppas det är lika lugnt idag för idag vill jag kompa. I går var det nämligen… Tatatatataaaa! *och så en trumvirvel* UUUFCCCC Fiiiiiight Niiiiight! Ska helst sägas med Bruce Buffers röst. Allas vår (min i alla fall) favorit Cody McKenzie var upp i ringen igen. Hurra hurra hurra! Så jag vill alltså gå tidigare så vi så snart som möjligt kan kolla hur det gick!

Bytte morgonpromenaden mot morgonjogg idag. Efter två minuter tvärdog mp3spelaren. Så fick jag lyssna på mitt eget flås resterande 30 minuter. Det är tungt, hemskt hemskt tungt. Det är svårt att andas rätt på vintern förresten. In genom näsan. Ut genom munnen. Bara det att jag snorar så jävla mycket när det är kallt! Det blir lixom inte plats för tillräckligt med luft på grund av allt snor! I alla fall så var det skönt när det var över och jag fick sätta i mig lite protepulver och sen havregrynsgröt och kaffe. Nu ska jag relaxa en 40 minuter innan jag hoppar på järnhästen och galopperar till jobbet.

…är värdelöst. Alla fall när det är heldagar som den här helgen. Drygt nio timmar med andra ord. Jag har fixat ordentlig med matlådor i alla fall. det är lixom det enda man har att se fram emot, ätandet.

  Igår var jag ledig och trots att jag inte gjorde just någonting försvann dagen i ett rasande tempo. Jag minns inte ens vad jag gjorde. Sånt är hemskt deprimerande. Jag tror att jag dammsög i alla fall, tränade lite, det gick rätt dåligt. Såg lite UFC, lagade mat, såg lite NCIS, lagade mer mat. Gick ner på stan och tillbaks. Lagade mat igen. Ja typ nått sånt. Jag skulle vilja att det hände något snart.

Första träningspasset på nya gymmet. Kändes riktigt bra alltså. Samma känsla som på Hälsostudion back in the days när det var Nisses place. Kan kanske bero på att det här är (inte bara men delvis, tror jag) Eddis place och det är Nisses grabb det. Nisses fruga och får man väl anta Eddies mamma, möter jag med jämna mellanrum när hon är på promenad med familjens hund som har tjejfrissyr. Hunden, inte mamman. Fast hon har också tjejfrisyr. Jag kan nästan hela släktträdet. Fast jag inte känner en ända av dom. Skumt faktiskt. Hur som helst, det var relaxad stämning, folk körde sitt race utan att sitta häcka eller flexa musklerna framför varandra och varenda spegeln i gymmet (som snorvalparna på förra stället) medan dom tjattrade som ett gäng apor. Så ja det kändes kalasbra helt enkelt. I am pleased.

  Jag körde rygg och det var segt. Men en åtta på 70 kg lyckades jag klämma till med i marklyft och det kändes faktiskt som godkänt betyg efter åtta månaders av total vila. Det svåraste var greppet. Tappar totalt all ork där. De nya handskarna känns lite för tjocka, dom behöver nog användas lite mer frekvent så vadderingen blir lite tilltryckt. Eller så får jag väl gå tillbaks till dom gamla. Fast dom höll på att falla i bitar. Nu ska jag lägga mig på soffan och läsa en liten stund. Värt, klart värt

Har varit och spanat in mitt blivande gym. Litet, personligt och med möjlighet för kamsportande för den som känner för det, vilket jag gör. När vi var där och rekade var det en dam som låg i bänkpressen. 90 kg. NITTIO KILO! Holy crap! Hon hade inte ens någon som passade på henne! Och ja det var fria vikter. Jag blev så fett imponerad att jag inte kunde låta bli att råstirra med vidöppen mun.

Imorgon har jag en massa saker att göra. Tvätta skulle varit en av dom men jag har som vanligt glömt köpa tvättmedel. Det gör inget. Hade ändå bara massa småskit att ta hand om. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig.

Rätt mycket promenerande idag. Först en morgontur med Kenzo i drygt en timme och sen en till på drygt en timme i Morris och Annsofies sällskap. Mina ben är användbara igen. Skönt! På väg hem från sista promenaden stannade jag till hos Sven på en kopp kaffe. Min andra kopp kaffe utan mjölk. Snacka om att ha mognat, va, va? Är det inte asvuxet att dricka kaffet svart?

  Ska sanningen fram var det inte bara för jag var kaffesugen som jag gick förbi Sven. Jag ville också slippa ta med Kenzo hem. Hon blir så jävla skitig! Så jag lämnade henne där med Sven. Hehe! Not cool, jag vet, men ändå.

  Fix fixa till en supersnabb lunch när jag kom hem för jag var ashungrig! Så det blev sallad med ägg och keso. I keson blandade jag ner lite Sambal Oelek, för närvarande min favoritkrydda. Kan verkligen användas till ALLT! Funderar på att prova ha i lite i nästa proteindrink. Värre än det redan smakar har jag svårt att tänka mig att det skulle bli.

Använd Words rättstavningsprogram för helvete!

Plötsligt bara från ingenstans kom det, världens sämsta humör. Jag är på askasst humör! Verkligen! Det slog till på väg hem, antagligen i takt med att mer och mer vatten läckte in i mina skor. Jag HATAR blöta fötter. Verkligen! Det kanske inte finns något i hela världen jag tycker sämre om. Allvarligt. Fick jag välja mellan att uppfinna botemedlet mot cancer eller den garanterat vattentäta strumpan skulle jag välja strumpan. Fred på gjorden vs aldrig mer blöta fötter. Lätt! Aldrig mer blöta fötter!

  Eftersom det var så jävla halt och jag har träningsvärk i benen kunde jag inte ens gå riktigt raskt och argt heller. Nej istället fick jag stolpa fram som en annan gammal heroinist med knän som ville böja sig bakåt och armar som lixom fäktade hysteriskt.

  Och solen som skinit så vackert medan jag suttit på jobbet och ugglat var redan på väg ner och det gjorde mig ännu argare för vad fan lixom! När ska det sluta vara varmt 16 timmar om dygnet? Varför är det vårväder mitt i vintern för? Nej fan nu går jag och lägger mig eller nått!

Jag har provat nått nytt idag. Oopsies, ett sorts ”bröd” utan kolhydrater. Det var inte alls dumt faktiskt. Speciellt inte för mig som inte kan ha vanligt bröd hemma eftersom jag äter upp det. Det är förvisso meningen att mat ska ätas, men kanske inte allt på en gång. Och äckligt bröd vill jag ju inte köpa! Så det blev Oppsies med lite trevligt pålägg till sen frukost. Det blir fyra plus av fem möjliga.



Sen hojade jag ner på stan för att träna men det sket sig för mitt medlemskap har gått ut. Så jävla värdelöst! Det vill jag ju inte förlänga nu eftersom jag funderar på att byta gym. I veckan ska jag i alla fall gå och reeka på stället jag funderar på att byta till och sen köpa ett kort där nästa måndag, om stället håller måttet. Till dess får jag väl jogga.

Igår åt jag Janssons frestelse som Sven lagat. Han är bra på det. Riktigt bra. Synd att det är en sån där sak man lixom aldrig lagar förutom vid jul. I alla fall. Vi åt alltså Janssons frestelse och kollade på en film, Despicable me. Den var kanon! Jag kommer ihåg när det gjordes reklam för den och då tänkte jag ”Shit vilken skitrulle det där ser ut att vara!”. Ironiskt nog tänkte jag ungefär samma om Shrek. Jag hade fel båda gångerna, extra mycket fel om Shrek.

  Jag gick och la mig typ kvart över nio. KVART ÖVER NIO?! Vad är det för fel på mig?! Jag vet inte, jag vet helt enkelt inte. Hade ställt klockan på sju men blev så deprimerad av den nya blötsnön som fallit under natten att jag gick och la mig igen och sov till halv åtta. Har lixom fått in vanan att gå upp då den här veckan så ska försöka fortsätta med det.

  Nu på morgonen har jag läst lite bloggar och druckit kaffe. Jag läser en hel del träningsbloggar och jag ser ett tema på dom, förutom träning då. Temat är fejk. Det är fejknaglar, fejkläppar, fjekhår och fejkboobs. Idag stötte jag på en för mig helt ny fejkgrej. Fejkögonfrasar. Inte lös utan som hårförlängningsögonfransar. Dom blir jättevackra, det blir dom, men jag blir så sjukt jävla nyfiken på hur dom ser ut på riktigt!

På Gimli finns i alla fall inget fejkat. His aaaaall natural!

Jag behöver föresten bakplåtspapper, men affärerna öppnar inte fören klockan tio. Det är skandal! Får städa så länge.

Jag gick alltså dit, vilket bara tog 30 minuter, för att få min kamera uppcheckad. Jag hade tydligen inget kvitto med mig. Det gjorde inget. Den fenomenalt serviceinriktade unge mannen bakom disken knappade lite på sin dator och sa sedan ”Ett ögonblick bara.” och försvann in bakom en hylla. Tillbaks kom han med en helt ny kamera för ”Det är lika bra att byta ut alltihop för vi vet ju inte vart felet ligger.”. När människor är snälla mot mig sådär blir jag lite som en hundvalp, lite överdrivet exalterad. Jag lät i alla fall bli att slicka honom i ansiktet som tack för den enastående servicen, tog min sprillans nya kamera och traskade hem. Det tog 30 minuter det också.

Nu har jag ätit lite keso med avokado och ska samla lite kraft innan jag går till gymmet.

Efter sju arbetsdagars i rad är det sååå jääävla skönt att vara ledig! Kvittar lixom att det varit lugna gatan på jobbet i stort sett alla dom här dagarna. Det är ändå sååå jäääävla skönt att vara ledig!

  Jag började dagen med en timmes morgonpromenad. Först hade jag tänkt jogga men det kändes lite för tungt, så jag fick bara. Man kommer förvånansvärt långt till fots på förhållandevis kort tid om man inte har en hund som ska stanna och lukta på och pinka på saker hela tiden. Fast jag vet inte direkt om jag ser det som så positivt.

  Väl hemma hällde jag i mig lite protein och drog sen till Hemköp för att köpa trevlig frukostmat. Lördagar är lyxdagarar. Och frukost är mitt favoritmål på dagen dom dagarna. Det blev pumpabröd med avokado, lufttorkad skinka och brieost. Asgott!

Nu ska jag knata ut till Elgiganten och be dom göra något åt min kamera.

På jobbet är det fler än jag som försöker komma i form. Igår hade vi en liten tävling i vem som gått upp mest i vikt och jag ser mig som den självklara segraren, inte i kilo men i tid. ”Deeeet syns ju inte aaaaalls!” utbrast ett par av mina kollegor. Jag vet att det är menat att vara snällt. Men egentligen innebär det bara att dom aldrig såg hur förhållandevis vältränad jag var förra sommaren. Och om jag tänker på det var det nog bara två personenr som faktiskt talade om att det syntes, den ena var min mamma och det räknas knappt. Alltså, INGEN SÅG! Man kan ju gråta åt eländet!

  Idag har jag i alla fall träningsvärk trots mina minimala gyminsattser. Jag tar det som ett positivt tecken och räknar med att musklerna ska poppa upp som små tusilagos vid väggrenen någon gång runt 1:a april.

Det är vad jag försöker göra. Mjukstarta med styrketräningen. Fast jag förstår inte hur fan det ska gå till egentligen. Eftersom precis allting känns som oövervinneliga ansträngningar, inte tråkigt, bara tuuuuuuuuuuuuuungt. Det är som om mina muskler legat i koma sedan i juni och blivit helt förtvinade. Kanske borde nöja mig med att bara gå till gymmet och titta på vikterna. Kanske fingra lite på dom, sen om en vecka kanske jag kan prova att lyfta en av dom. Enkiloshanteln kanske. Dock inte över huvudet, då risken finns att jag inte orkar hålla i den och tappar den på fontanellen...

Rätt nyss hemkommen från en promenad. Jag hade sällskap av Kenzo men jag dumpade av henne hos Sven på väg hem. Jag dricker dagens andra kopp kaffe och glor som vanligt på folk som passerar mitt fönster. Det är lite av en favoritsyssla. Nyss gick en snubbe förbi som hade samma fräcka gångstil som Edgar i Men in Black I, alltså han som egentligen är en insekt.

Igår lagade jag alltså fiskgratäng med spenat, helt egenkomponerad av mig själv. Det var riktigt gott, inte så att håret ställde sig på enda eller jag skrek ”Yes yes!” som någon kvinna i nån galen schamporeklam gör, men sådär lagom gott. Det kunde nog blivit bättre, om jag haft någon annan fisk framför allt. I frysen fanns bara Pangasius och den smakar lite dyigt. Nästa gång får det nog bli torsk.

Ingredienser:
Vit fisk
Hackad spenat
Creme fraishe (fetthalt valfri)
Sambal oelek
Citron
Ost (fetthalt valfri)

Såhär gör man:
- Tina spenaten och rör ihop med valfri mängd creme fraishe. Krydda med salt, peppar, lite scitron och sambal   
   oelek.
- Koka fisken i vatten med monstruösa mängder salt (norskt recept, fisken blir fast och fin i köttet, askalas).
- Lägg upp fisken i en ugnsfast form, krydda med citronpeppar och du har lust.
- Klicka ut spenatröran runtomkring.
- Strö över ost.
- In i ugnen på 200 grader tills spenatröran är varm. Sätt ugnen på grill mot slutet så osten får fin färg, om det 
  behövs.

Så, jag hasade iväg till gymmet där jag inte satt min fot på typ fem månader. Det gick tryggt för det är ju blötsnö som kommit! Det är ju nästan lika stabilt som riktig mark när den väl blivit tilltrampad. Och ramlar man i den slår man sig inte!

  Joggade i makligt tempo i lite drygt 30 minuter. Det är snart ett år sedan jag var flitig morgonjoggare så vill inte gå ut för hårt lixom. Jag var ju inställd på att verkligen lida under den här halvtimmen, därför valde jag ett band som var vänt in mot lokalen. Så att inte frestelsen att i ren frustration försöka kasta mig ut genom ett fönster skulle bli för stor. Men det var inte fullt så vedervärdigt som jag räknat med. Berodde nog på det låga tempot.

  I alla fall, efter lite stretching och en proteindrink gick jag igenom ett par ryggövningar. Det var smärtsamt på fler sätt. Dels den plågsamma bristen på energi och kraft och dels min spegelbild. Holy crap säger jag bara. Nästa gång tar jag med en spyhink. Formen påminner som tigigare nämnt om en ogräddad bulle. Styrkan är i nivå med en överkokt spagetti som fått ligga i blöt i kastrullen över natten. Jag vill dö.

Nu: Matlagning, fiskgrattäng med spenat.

Jag sitter dessutom med dagens andra kopp kaffe, det är fördelen med små koppar, man kan ta två och ändå bara vara uppe i koffeinmängden av en, och planerar dagen. Som jag redan nämnt är ett av mina långsiktiga mål för året att komma i form igen. Därför blir det en ny kategori här, jag kunde inte komma på nått bra namn på den dess värre, så återkommer med det.

  Jag har börjat med maten och det har gått över förväntan. Det är annars min svåraste bit. Jag äter nämligen allt. ALLT. På riktigt. Det behöver inte vara gott, jag behöver inte vara hungrig eller ens sugen. Jag äter det ändå. Det behöver inte ens vara ätligt egentligen, typ lite folie från falafelrullen. Jag är som en kastrerad labrador kan man säga, alltså ÄNNU värre än en vanlig labrador.

  Hur som helst, nyttigt är också gott, i lagom mängd och det är det jag jobbar hårdast på just nu. Vi bor trots allt i Lilla landet Lagom så hur svårt ska det vara? Två morgonkoppar kaffe är lagom. Nu: Till gymmet. Det är sant. Jag tänker gå till gymmet och morgonjogga. Det trodde jag ALDRIG någonsin skulle hända. Men utan hund finns det ingen anledning att gå toe to toe med ett väder på krigsstigen.

Det kom inte som en överraskning direkt, att Mother nature hade en ondskefull plan med de sista dagarnas töväder. Det isar av obehag utmed ryggen på mig nu när jag sitter och ser hennes nya krigstaktig. Att gömma de glashala gatorna under ett fint lager med nysnö. Be were säger jag bara! Ungdomlighet och spenstiga muskler kommer inte rädda en från att falla.
  Jag talar av egna erfarenheter, förra året när jag fortfarande var ung och spenstig fick just den här modellen av väderkrigsföring mig att slå på arslet två gånger. Så samma dag.

Jag försöker dra ner på mängden mjölk i kaffet. Det har lixom blivit så att jag nästan har 50/50. Det smakar mest bara ljummen mjölk då. Faktiskt inte särskilt gott. Har rätt nyss kommit hem från en promenad. Man får passa på, vädret är ju strålande idag också! Gick runt Himelstalund och vid en av parkeringarna låg en död kanin. Inte en hare, för den var liten och svart och halvlånghårig. Vem fan slänger sin döda kanin på en parkering? Jag blev jätteupprörd faktiskt!  Folk är fan i mig från sina sinnen!
  Och på grund av det skumma vädret har jag återfallit i mitt SMHImissbruk. Jag har redan varit inne på deras sida femsex gånger. Skapligt onödigt för så ofta uppdaterar dom ju inte. Men jag kan lixom inte låta bli! Måste kolla en gång till bara... Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med hela resten av dagen. Knepigt.

Idag vågade min ärkefiende, Dammsugaren, sig ut. Vi hade en lång staring contest som jag anser mig gått segrande ur. Den drog sig tillbaks in i sitt skåp utan att beträda mitt territorie, sängen. Fast jag kan inte påstå att det var någon överraskning. Jag är kung på staring contests, ingen klarar av att min vansinnesblick under allt för långa stunder. Den är helt enkelt för skräckinjagande…

Jag har ett irriterande psyliumfrö i halsen. Ute är det svinhalt, jag vet för jag har varit där, ute i det hala. Nu sitter jag med min andra kopp kaffe och hehe:ar åt folk som halkar förbi mitt fönster. Dom ser för lustiga ut, beredda på platt fall som dom är.

  Snart ska jag gå till affären. Ingrideinser till dagens lunch/middag ska inhandlas. Jag är lite inne på saker som lagas i ugn just nu så det blir tacogratäng. Och apropå mat har jag gjort en intressant iakttagelse. Väldigt många människor fotograferar sin mat, jag är själv en av dom. Men VARFÖR tar man foton där maten snarare ser ut som den just kommit upp än ska ner? Mat ska se aptitlig ut. Gör den inte det är det ju ingen mening med att ta kort på den! Här är min frukost:



PS. Majje, du tänker ju HELT fel! Du ska inte bli kompis med ordet måste, det är ett fult, fult ord! Du ska byta ut det mot vill. Vill är ett tjusigt ord det!

Jag bestämde mig för att jogga lite. Nånstans måste man ju börja lixom. Rätt snart fick jag inse att min form nu är i ungefär samma stabila skick som en ogräddad bulle. Det kändes jobbigt, trots att det inte kom som någon överraskning. På Kungsgatan sprang (läs stapplade) jag förbi ett ungt par med ett par ljuvligt doftande pizzakartonger i nävarna. Jag kan ärligt säga att jag aldrig förr varit så nära att råna någon som just då. Jag insåg dock att jag på grund av, eller snarare tack vara, joggandet var alldeles för svag för att övermanna två personer på samma gång. Det skulle jag hur som helst varit även utan joggandet förstås, men i alla fall. Så jag stapplade vidare hemåt och hällde i mig en oljuvligt doftande proteindrink istället.

Igår fick jag gå tidigare från jobbet för det var i stort sett stendött. Jag får inte längre det där kolsyrebubblet i kroppen när jag får göra det. Trist. Fast jag gör det ändå, förstås, för jag har ingen som helst självbehärskning.

  Alltså, jag gick hem tidigare och städade. Sen drack jag i rask följd två koppar kaffe, innan jag gled till Hemköpt för att inhandla ingredienser till middagen. Auberginegratäng med mozzarella. Börjar inse att jag lägger mozzarella på precis allt just nu, men det är ju så gott! Så jag åt min trevliga middag medan jag läste min trevliga bok, jag önskade att jag haft ett sånt där litet bord man kan ställa över benen så jag kunde sitta i soffan och äta lite bekvämare, eller rent av i sängen. Frukost på sängen. Förutom på min födelsedag som liten har jag aldrig fått frukost på sängen. Inte en ända gång. Fattar ni? Jag har ALDRIG fått frukost på sängen!

  Skit samma. Halv tio släckte jag lampan. Jag är inne i en sån där period då jag hela tiden lägger mig tidigare och tidigare och går upp tidigare och tidigare. Fast i natt var jag vaken ett tag runt halvtretre, för Amadeus fick ett frispel och for fram och tillbaks över mig i sängen. Det är som att ha ett bowlingklot studsandes på en, rätt svårt att sova då. Men sen la sig lugnet igen.

Solen går upp 8:40 idag, ner går den 15:24. Imorgon går den upp 8:39 och ner 15:26. TRE minuter mer dagsljus! Fenomenalt! Mindre lyckat är töandet, det ser svinhalt ut på gatan här utanför. Jag skulle inte spela på brutna lårbenshalsar idag. Alldeles för dåliga odds. Antagligen är det redan tjockt med söndagspromenerande pensionärer på akuten.

I torsdags kväll använde Majje stora tvättstugan. Torktumlaren fungerade. I fredags morse använde jag samma torktumlare. Då funkade den inte. Jag utgår ifrån att Majje inte medvetet saboterade torktumlaren eftersom hon inte viste att jag skulle använda den.

Igår var egentligen ingen dålig dag, jag var lite trött. Det var svårt att sova. Även om sängkläderna var tvättade och luktade hemma gjorde inte de nya täckena och kuddarna det. Kändes som att sova på hotell typ. Dessutom var det nått prassligt material i påslakanet som jag inte riktigt gillade. Vi får väl se om det mjuknar.

  När klockan ringde vid sju kände jag mig sådär. Tre maskiner tvätt. I stort sätt allt som går att tvätta tvättades. Ett par småfiltar och duschdrapperiet glömde jag bort. Lätt hänt. Genom att kontrollera så torktumlaren verkligen fungerade innan jag gick upp till mig, det gjorde den inte. Den stannade efter ett par varv. Besparade jag mig att några timmar senare komma ner och finna alla mina underkläder, lakan och handukar våta. Hahaha! Jag kände mig fett nöjd!

  Jag avslutade tvättandet med att mangla sängkläder. Jag uppskattar ett gott mangelpass, det är lite som meditation. Tyvärr var lakanen lite för torra för att den riktigt fräscha känslan skulle infinna sig, det blir så ibland. Fler människor borde mangla.  

  Det var efter det, manglandet, när jag gick på promenad med Annsofie och Morris som jag insåg att kameran inte betedde sig som den skulle. Då tog den bilder, ibland, sen slutade den med det också. Kanske nått tillfälligt tänkte jag och tog med den på Kolbullegrillning i parken. Inte nått tillfälligt konstaterade jag där. Verkar vara något fel på obejktivet. Det automatzoomar inte. Ställer man in den på manuell zoom funkar det, men då blir allt suddigt, jag kan inte sånt där. Att filma funkar också. Jag vill väl för fan inte filma! Jag vill ta kort!

  Kolbullen var god, väldigt flottig. Jag gillar tyvärr flott. Sen gick jag ner på stan för att träffa Tesse och Oliver. Vi fikade på Lindhals. Oliver kräktes genom näsan. Jag börjar bli lite kvackelmagad så det kändes lite jobbigt att titta på medans jag åt. Fast det hindrade mig förstås inte. Jag åt ändå, för mycket.

Först kan man liksom skratta åt det komiska i att precis allting går åt helvete. Men efter ett tag känns det inte så roligt längre. Som nu när min nya kamera inte fungerar.

Snöröjarna har inte slitit ut sig idag direkt. Inte runt mitt kvarter i alla fall. Skönt att få vara inomhus. Jag väntar på att Majje ska börja tvätta. Sen ska vi se en film. Vilken vet vi inte. Vi ska gå och hyra en har vi sagt, eller skrivit, för vi har bara haft skriftlig kontakt idag. Jag tror jag vill se något roligt, men med tanke på hur dåligt det gick senast kanske det är bättre att satsa på nått otäckt.

  Nu på eftermiddagen har jag städat köksskåp, sorterat plastburkar och slängt skit. Städar kylen har jag också gjort och slängt en del skit därifrån med. Ätit ugnsbakade rödbetor med mozzarella till lunch, läst lite och tänt en jävla massa ljus. Det går ju att göra sånt nu när Katten, självmordsbrännaren, är borta.

Som tidigare nämnt funderade jag på att gå ner på stan idag. Men jag börjar tydligen lära av mina misstag och kollade öppettiderna, helt nytt för mig, sånt gör jag ALDRIG! Ren röta att Jysk var öppet med andra ord. Stan har stängt idag och jag har nu besparat mig en onödig tripp. In your face universum!

Trots att det bara var ett par dagar sedan sist gick jag på det igen! Som ni ser tog det mig några sekunder att inse mitt fatala misstag även denna gång.

Så, nu har jag alltså minst åtta månader på mig att göra just ingenting. Jag är inte stormförtjust i att inte göra någonting så det går inte för sig. Frågan är vad för någonting jag ska göra. Jag behöver kortsiktiga och långsiktiga projekt.

  Ett långsiktigt är rätt självklart. HUNDEN! Somliga kanske tänker att det ju inte kräver så mycket arbete utan mer handlar om tålamod, vänta och vänta och vänta. Helt fel. Ni såg ju hur det gick när jag bara väntade och längtade, åt helvete. Jag har nu under förmiddagen tagit fram en strategi, jag ska bli så skicklig på att låtsas att jag inte vill ha någon hund att universum luras att tro att det vore ett straff att ”ge” mig en. Det här kommer bli en rejäl utmaning, men jag tror jag är redo för den.

  Det andra långsiktiga projektet är att komma i form igen, och hålla den. Det kräver inte alls lika mycket arbete som projekt nr 1. Det är lätt, handlar bara om att få arslet ur vagnen och det ska jag börja med alldeles strax

  De kortsiktiga projekten handlar mest om lägenheten. Idag har jag därför tagit bussen ut till Jysk och köpt nya täcken och kuddar. Jag behövde knappt vänta alls på bussarna. Dom kom precis som dom skulle, kors i taket! Sen när jag var hemma igen lagade jag persiennen, för andra gången sedan fönstren byttes ut. Den här gången fick jag ta hjälp av mans best friend, Silvertejpen! Det var lite MacGyver möter Martin Timell. Jag blev nästan impad av mig själv.

  När det var klart bankade jag upp den nya gardinen, bäddade om sängen, fick hjälp av Gimli, kom på att jag borde kammat katterna innan jag plocakde fram rena sängkläder, så gjorde det och sen åt jag mellanmål. Jag är nöjd med min prestation! Senare idag ska jag skaffa nya orkidéer och kanske en liten lampa till fönstret.

Och nu har jag nya bevis på att univerusm is out to get me! Min goda vän Majje har en bil, i den bilen skulle jag åka till IKEA någon gång när vi båda hade tid och lust. Som tillexempel idag eller imorgon. Vad händer då? Jo, Majjes bil blir påkörd! I rest my case…

Nu är jag så ledsen. Blenda som varit i Danmark för parning bestämde sig för att spela svårflirtad. Tydligen har hon ett kanonkort höglöpt och innan vi (och kanske hon) viste ordet av så var det för sent och Zippen hade tappat intresset för henne. Så går det när man leker med någons känslor! Fast jag tror ju inte det är såna världsliga känslor som kort höglöp som är orsaken till det här. Det är universum som fortsätter med sin vendetta mot mig. Ni tror det säkert inte, ni tror nog jag är paranoid och för självupptagen. Men jag vet vad jag vet... I’m on to you universum!

Det var för kasst väder för att ta bra bilder idag, det var lixom inget som var särskilt fint och inspirerande. Som tur var fick jag låna Morris, aka Sir Pooalot av Annsofie och Gustav så det blev mest bilder på honom. Men han har inget tålamod direkt. Och det hade väl inte jag heller haft om jag varit naken utomhus och blivit ombedd att sitta ner i snön.

Fönsterbrädet. Läget är helt okej, man har bra utsikt åt två håll, sommartid får man lite sol på sig vilket ju alla vet är hälsosamt i måttliga mängder. Vintertid värmer elementet upp en underifrån medan fönstret svalkar en från sidorna. Man får en behaglig medeltemperatur. Det är nära till köket vilket är viktigt som ni förstår, man vill inte missa om någon rotar i kylen, och man ser större delen av lägenheten. Största nackdelen är att det är jävligt trångt.

Det blir tre tassar av fem möjliga.

Igår skulle jag baka en cheesecake. Det är ju ett enkelt och okomplicerat bakverk, kan man tycka. Fast inte om det är jag som ska göra den. Första missen gjordes i ett tidigt stadie och upptäcktes efter att jag hade kommit hem från affären. Fullkornsdigestive. Inte gott alls! Orkade inte gå tillbaks. Andra misstaget gjordes också i ett rätt tidigt stadie av själva bakandet, men upptäcktes på sluttampen. Det här är ett fel jag helt enkelt aldrig borde göra för jag har redan gjort det en gång. Glömt att ha i Philadelphiaosten. Crap! Den här gången var det dock inte så mycket glömt som blivit felunderättad av min bakassistent. Resultatet blev rätt okej ändå faktiskt.

  Sen blev det lite Ultimat Fighting och efter det en film, som skulle vara en komedi men det var fan inget komiskt med den! Den var jättebra absolut men om man har räknat med att skrocka lite lagom roat men istället sitter och hulkar och snörvlar och snorar ner sina tröjärmar värre än ett dagisbarn så känner man sig ju lite lurad. Eller jo lite komiskt var det men mest bara tragiskt. Typ när clownen försökte hänga sig. Då skrattade jag så snor och spott sprutade. Jag tror det var en överslagshandling. Det blev ixom för sorgligt alltihop.

Jag har nu intagit min frukost och två koppar kaffe och funderar nu på vad jag ska göra för vettigt av den här dagen. Just nu lutar det åt att ta med kameran på en promenad och ta lite utomhusbilder. Det har jag inte gjort än.

Igår gick jag på promenad med Annsofie och Morris. Morris morrade inte på mig en ända gång. Det går framåt med andra ord. Annsofie hade joggat runt tennisplanen och kände sig duktig. Jag hade blivit av med morsans vidriga odjur dagen innan och kände mig lycklig. Det var en bra promenad helt enkelt.

  Vi gick runt tennisplanen typ och sen ner till macken för att pumpa min cykel. Den har varit så opumpad sista tiden att det varit ett helvete att använda den. Jag har trampat och trampat och fått mjölksyra i benen, blodsmak i munnen och blivit så fruktansvärt frustrerad att jag bara velat kasta den från bron ner på tågrälsen! Ibland även mig själv.

  Men i morse när jag ledde ut den ur källaren var den spänstig som en unghäst. Jag skrattade lite som en galning när jag for över tågrälsen, helt utan självmordstankar. Det var härligt! Jag var inte ens lite svettig när jag parkerade i cykelstället på jobbet. Livet kändes som en dans på rosor!

  När jag slutade X antal timmar senare och skulle fara hem hade kedjan hoppat. Och nu undrar jag, varför är det så? Va? Varför måste små, små saker som gör vardagen trevlig bara skita sig? Varför måste kedjan hoppa så jag måste stå där i svinkylan och pilla med den där skiten tills jag fick kölkramp i fingrarna och dom nästan trillade av? Kunde jag inte bara kunnat få vara glad och trampa hem på min nypumpade cykel? Är det för mycket begärt? Va? Tydligen. Jävla skit. Nu ska jag sova!

Mellan 1-2 minuter om dagen. Hurra!

Först trodde jag att livet skulle bli en dans på rosor utan Psykopaten. Det var det också ett tag, men sen började jag notera små förändringar i vardagen som inte helt var till min belåtenhet. Inga jämförelser där jag får näst in till gudomlig status. Onda blickar när ”någon” vält ut sopkorgen eller liknade saker. Det är just den här biten som stör mig mest. Människan verkar vilja ha någon under sig i rangordningen här hemma och nu när ingen sådan finns försöker hon ta sig förbi mig. Fullkomligen oacceptabelt beteende.

  Och hon gullar med mig på ett otroligt förnedrande sätt! Det var sånt hon gjorde med hunden förut. Mig bara beundrade och avgudade hon. Jo jag vet, det är delvis mitt eget fel, jag jobbade hårt för att bli av med byrackan. I put this on my self så att säga. But that is no reason for me to suffer! Så därför fundera jag på att skaffa en ny hund. Att ha någon fulare och mer korkad än en själv i närheten är bra för själkänslan. Och det fanns faktiskt tillfällen, dock väldig få, då vi hade det rätt trevligt tillsammans. Om man tuktar den nya byrackan rejält från första början, jag tror jag vet hur jag ska göra nu när jag har lite mer erfarenhet, kanske dom kan vara riktigt användbara.

Det här är en dyster tid på året. Jag tappar min praktfulla och användbara man. Människan kammar som besatt och jag låter mig luras varje gång. Det är så behagligt! Sen när hon slutar ligger det där en knytnävsstor boll av hår bredvid mig och då inser jag ju mitt misstag. Helvete! Jag ska googla och se om det finns någon stödgrupp för det här kammissbrukandet För var dag som går nu blir jag bara mer och mer lik en uggleunge. Life is a bitch.

Jag hittade två hundra spänn i en byxficka i morse. Wow, tänkte jag, det här blir säkert ett asbra år! Anledningen till att jag på min lediga dag brydde mig om att ta på mig så i förhållande till mysbyxor obekväma plagg var att jag skulle åka ut till Smedby och hälsa på på lille Oscar. Östgötatrafiken sa: Ta spårvagnen till Söder tull och sedan buss 116. Lätt som en plätt typ. Jag var vid Söder tull tio minuter innan bussen skulle gå. Bara det att det skulle den inte alls det. Den skulle få om 27 minuter. Jag blev arg!

  Jag gick och köpte en kaffe latte på McDonalds. Den smakade blask vilket var förvånande för senast jag drack en McDonaldslatte var den asgod. Sen kom i alla fall bussen och jag hoppade om bord. Rätt nöjd igen, tros blaskkaffe och lång väntetid. Men den förnöjsamheten varade bara i tre minuter för när bussjäveln väg gick var det åt fel håll! Hoppade av, sprang tillbaks till Söder tull. 22 minuter till nästa buss. Förnöjsamheten var som bortblåst.

  Tillslut kom bussen och för att vara på den säkra sidan frågande jag chaffören om jag var på rätt spår. Det var jag inte. Han pekade ut rätt hållplats åt mig. Ilsket stampade jag iväg dit bara för att se att nu var det på nytt 22 minuter tills nästa buss skulle gå!

  Jag började skriva ett sms till Oscars matte, Marie, om att jag skulle bli försenad, men när jag skulle skickad det hittade jag inte telefonnumret. Visade sig att jag bara skrivit in Maries namn och gatuadressen. Det blev lite för mycket för mig och jag fällde ett par tårar i ren frustration. Jo på riktigt. Vad fan lixom kan man bli mer motarbetad eller?! Tydligen. För när jag sms:ade Sven för att be honom kolla upp hennes nummer fanns hon inte med på Eniro (antagligen på grund av att jag skrev fel efternamn, vilket jag upptäckte alldeles nyss). Så jag ringde min kära mor som fick gå in på min mail och ta fram numret. Som tur var så var det okej att jag kom lite senare än beräknat.

Oscar var så jävla söt att jag nästan dog. Som bortblåst var min olycksförföljda ditresa, efter att jag fått pussats och gulla med honom ett par timmar. Jag vill ha en egen nu på en gååååååååång!



MEN! När jag tillslut skulle bege mig hemåt och vi kollat upp när bussen skulle gå, var oturen förstås tillbaks. Precis när jag stängde trädgårdsgrinden bakom mig swichade den nämligen förbi i en si så där 100 knyck. Jag stod som lamslagen i säkert ett par minuter. Sen gick jag hela vägen hem. 2011 kommer INTE bli ett bussår för mig känner jag. No more bussar för mig ta mig fan!

Jag hade ett trevligt nyår. Det blev lite senare än tänkt, hade ju mest tänkt gå dit, käka så mycket mat som möjligt och sen dra hem igen, medan sista tuggan var på väg ner. Inte för att jag inte räknade med att det skulle vara trevligt. Men jag ville typ studsa ur sängen halv sju, snuskigt pigg och glad och köra en Sound of music (som jag för övrigt avskyr) imitation.

  Det blev inte så, jag blev kvar ända till två och såg för första gången Jan Malmsjö (som alltså inte är död) ringa in det nya året. Jag förstår verkligen inte poängen med att stå där på Skansen och trängas. Det är nått sjukt med människors förhållande till det stället!

  Hur som helst. Vissa intressanta slutsatser drogs under gårdagens kväll, som jag tycker känns bra att ha med sig in i det nya året:

Jesus kan ha gått på vatten, det handlar bara om att blanda ut det med en tillräcklig mängd maizena.

Australiensare förstår inte den oskrivna svenska lagen (som vi eventuellt stiftade igår) att tacka nej när någon säger ”Det är väl ingen som vill ha mer av det här?”

Den nya innedrogen 2011 kan komma att bli Feliway doftavgivare. Be were!