Förr när jag varje dag gick promenader var dom raska eller långa, ofta både och. Idag är dom långsamma och korta och få. Efter just en sådan kort och långsamt men ändå oroväckande ansträngande morgonpromenad låg jag rätt länge i soffan och argumenterade med mig själv. Gå till bageriet eller inte gå till bageriet, det är frågan. Jag har blivit så lat att jag nästan blir rädd för mig själv. men bara nästan för det är för ansträngande att bli riktigt rädd och som sagt, jag är lat. Fast jag tog mig faktiskt i kragen och gick till bageriet tillslut.



Nu har jag även kammat katterna och klippt deras klor samt dammsugit. Det är allt vad jag hunnit med denna förmiddag som startade strax innan åtta. Inte imponerande.