Spårlöst försvunnen, på riktigt.

Igår skulle jag åka till Stockholm och dumpa av morsans katter. Tåget gick 14:24. Ungefär kvart över ett åt jag lite lunch, när den var slut ungefär halv två insåg jag att det var ett tag sedan jag såg Maya, aka In your face, för det är alltid där hon är. I ansiktet på en. Så jag började leta och tyckte i ungefär tio minuter att det var lite roligt att hon gått och gömt sig just precis när jag inte ville att hon skulle gå och gömma sig. Efter 20 minuter började jag bli lite irriterad. Efter 30 minuter, en uppochnervänd soffa, en vända upp och ner i trapphuset och en öppnad burk tonfisk som lockbete var jag förbannad. Efter 40 minuter och ett missat tåg ville jag inte längre hitta henne eftersom risken var överhängande att jag skulle bryta hennes späda lilla nacke om jag gjorde det. Jag tog en promenad med Annsofie och Morris för att lugna nerverna och när jag var tillbaks en och en halv timme senare satt Maya som valigt i fönstret och låtsades som om inget hänt. Jag undrar verkligen, verkligen var hon var någonstans. Jag letade ÖVERALLT! Annsofies teori är att hon smög från gömställe till gömställe när jag vände ryggen till. Tror det kan stämma.

  Fast dagen blev rätt bra ändå. Det var ju jättefint väder som jag hann ta tillvara på eftersom jag inte satt på ett tåg. Dessutom var jag hundvakt åt Morris några timmar på kvällen. Får se om jag åker idag istället. Har inte riktigt bestämt mig. Och när jag bestämmer mig tänker jag inte säga nått till Maya för då drar hon väl igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0