Formcheck och frestelser.

Jag bestämde mig för att jogga lite. Nånstans måste man ju börja lixom. Rätt snart fick jag inse att min form nu är i ungefär samma stabila skick som en ogräddad bulle. Det kändes jobbigt, trots att det inte kom som någon överraskning. På Kungsgatan sprang (läs stapplade) jag förbi ett ungt par med ett par ljuvligt doftande pizzakartonger i nävarna. Jag kan ärligt säga att jag aldrig förr varit så nära att råna någon som just då. Jag insåg dock att jag på grund av, eller snarare tack vara, joggandet var alldeles för svag för att övermanna två personer på samma gång. Det skulle jag hur som helst varit även utan joggandet förstås, men i alla fall. Så jag stapplade vidare hemåt och hällde i mig en oljuvligt doftande proteindrink istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0