Jag gick alltså dit, vilket bara tog 30 minuter, för att få min kamera uppcheckad. Jag hade tydligen inget kvitto med mig. Det gjorde inget. Den fenomenalt serviceinriktade unge mannen bakom disken knappade lite på sin dator och sa sedan ”Ett ögonblick bara.” och försvann in bakom en hylla. Tillbaks kom han med en helt ny kamera för ”Det är lika bra att byta ut alltihop för vi vet ju inte vart felet ligger.”. När människor är snälla mot mig sådär blir jag lite som en hundvalp, lite överdrivet exalterad. Jag lät i alla fall bli att slicka honom i ansiktet som tack för den enastående servicen, tog min sprillans nya kamera och traskade hem. Det tog 30 minuter det också.

Nu har jag ätit lite keso med avokado och ska samla lite kraft innan jag går till gymmet.