Igår satt jag, Sven och Kenzo i soffan och glodde på lite TUF säsong 8 när det plötsligt klirrade till på golvet. Det lät ungefär som om en liten sten ramlat ner. Det hade det också, en TANDsten! Det var Kenzo som tappade ut en av sina tänder med en riktigt rejält beläggning tandsten på, mer sten än tand. Den luktade inte smultron kan jag säga. Man förstår varför hon har så dålig andedräkt. Vi kom fram till att det var tur att hon var hund för fy fan vilken ångest om tänderna börjar trilla ur käften på en!

  Sen gick vi till gymmet och körde ett pinsamt dåligt bröst/tricepspass. Det var ett gäng småpojkar där, riktigt små alltså, kanske 8-10 år som skulle träna brottning. Väldigt förväntansfulla och glada var dom där dom pilade omkring med knän som var större än deras lår och armbågar vassare än rakblad. Det fick mig att tänka på när jag var så liten och tränade karate. Det var inte alls roligt för då skulle man minsann inte vara glad och förväntansfull. Då skulle man vara disciplinerad och strikt. Konstigt att man hoppade av den skiten så snabbt det bara gick!