Universum VS Jonna 1-0.

Igår gick jag på promenad med Annsofie och Morris. Morris morrade inte på mig en ända gång. Det går framåt med andra ord. Annsofie hade joggat runt tennisplanen och kände sig duktig. Jag hade blivit av med morsans vidriga odjur dagen innan och kände mig lycklig. Det var en bra promenad helt enkelt.

  Vi gick runt tennisplanen typ och sen ner till macken för att pumpa min cykel. Den har varit så opumpad sista tiden att det varit ett helvete att använda den. Jag har trampat och trampat och fått mjölksyra i benen, blodsmak i munnen och blivit så fruktansvärt frustrerad att jag bara velat kasta den från bron ner på tågrälsen! Ibland även mig själv.

  Men i morse när jag ledde ut den ur källaren var den spänstig som en unghäst. Jag skrattade lite som en galning när jag for över tågrälsen, helt utan självmordstankar. Det var härligt! Jag var inte ens lite svettig när jag parkerade i cykelstället på jobbet. Livet kändes som en dans på rosor!

  När jag slutade X antal timmar senare och skulle fara hem hade kedjan hoppat. Och nu undrar jag, varför är det så? Va? Varför måste små, små saker som gör vardagen trevlig bara skita sig? Varför måste kedjan hoppa så jag måste stå där i svinkylan och pilla med den där skiten tills jag fick kölkramp i fingrarna och dom nästan trillade av? Kunde jag inte bara kunnat få vara glad och trampa hem på min nypumpade cykel? Är det för mycket begärt? Va? Tydligen. Jävla skit. Nu ska jag sova!


Kommentarer
Postat av: sven

ja, det är ettdera bajs i vasken eller hoppade cykelkedjor och iskyla. Men det är ju 2011 nu, lite bättre än 2010 borde man kunna räkna med? Eller, icke.

2011-01-03 @ 23:04:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0