Kaffe och klappar.

Det snöar på det allra finaste sätter. Stora flingor som bara dalar ner utanför fönstret. Inget vasst eller hårt eller ens blött. Jag gillart! Och kaffet smakar inte alls bara varm mjölk den här gången. När det är slut ska jag ner på stan för att köpa julklappar. Egentligen hade jag inte tänkt köpa några i år. ”Jag tänker inte köpa några julklappar i år.” sa jag därför till morsan i telefonen en dag och hon höll med och hade ingen lust hon heller. Men sen pratade morsan med Harriet och hon sade absolut ifrån att såna dumheter ville hon inte höra av. ”Nu köper ni klappar! End of discussion!”. Så klappar blir det alltså. Harriet är lite en matriark i vår släkt. Tur att jag snart är tillräckligt gammal att ta över. Då jävlar är det slut med klapperiet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0