I säng mellan nio och tio och upp klockan sju. Perfekt. En kopp kaffe och sen morgonpromenad. Det rullar lixom på av sig själv. Jag älskar rutiner. Om jag kunde skulle jag göra exakt samma sak på exakt samma tid jämtjämtjämt. Men det kan jag inte och det är jobbhelvetets fel.=(

  Askasst benpass igår. Jag och mjölksyra drar inte jämt helt enkelt. Mesar ur och ger upp när det börjar bränna. Värdelöst. Måste verkligen göra nått åt det där! Börja ta mig ur my comfortzone. Synd bara att det är så jävla tungt.

  Vägning igår. Stor, stor besvikelse. Slänger ut vågen ett tag nu. Den gör mig bara deprimerad. Måttbandet också. Dom får väl campa ihop på balkongen eller i källaren tills dom lär sig uppföra sig.
  Nu måste jag ner och ta hand om lite tvätt. Jag känner mig lite spänd. Risken är överhängande att kärringen innan mig inte tagit upp sin skit från torkrummet. När jag kom ner för att börja tvätta var hon inte klar. Jag blev asarg och svort surt. Glada Gubben som var nere för att boka en tvättid sympatisvor lite han också. Sen kom hon som tvättade innan mig springande och ursäktade sig med att hennes barn bråkat. Och? Jag skiter i om så ungarna slår ihjäl och styckar varandra i badkaret, min tvättid ska ingen jävel messa med!