Så, jag hasade iväg till gymmet där jag inte satt min fot på typ fem månader. Det gick tryggt för det är ju blötsnö som kommit! Det är ju nästan lika stabilt som riktig mark när den väl blivit tilltrampad. Och ramlar man i den slår man sig inte!

  Joggade i makligt tempo i lite drygt 30 minuter. Det är snart ett år sedan jag var flitig morgonjoggare så vill inte gå ut för hårt lixom. Jag var ju inställd på att verkligen lida under den här halvtimmen, därför valde jag ett band som var vänt in mot lokalen. Så att inte frestelsen att i ren frustration försöka kasta mig ut genom ett fönster skulle bli för stor. Men det var inte fullt så vedervärdigt som jag räknat med. Berodde nog på det låga tempot.

  I alla fall, efter lite stretching och en proteindrink gick jag igenom ett par ryggövningar. Det var smärtsamt på fler sätt. Dels den plågsamma bristen på energi och kraft och dels min spegelbild. Holy crap säger jag bara. Nästa gång tar jag med en spyhink. Formen påminner som tigigare nämnt om en ogräddad bulle. Styrkan är i nivå med en överkokt spagetti som fått ligga i blöt i kastrullen över natten. Jag vill dö.

Nu: Matlagning, fiskgrattäng med spenat.