I morse kastade jag i all hast i mig två koppar kaffe innan jag hoppade upp på järnhästen och galopperade till jobbet. Jag kände mig som vanligt lite obehagligt till mods när jag passerade polishuset. En dag kommer någon komma utrusande med visselpipa och stoppskylt (typ kling och klangutseende) och bötfälla mig. hur, HUR, kan det vara så jävla jobbigt att skaffa batterier till cykellyset? Hur kan det för övrigt vara så jävla jobbigt att cykla såhär års?! Trots välplogade vägar. Det är orimligt! Hur som helst, det kanske är spänningen i att leva on the wrong side of the law som hindrar mig från att fixa lyset?

Nu: Kaffe.