Bäddar sängen medan kaffevattnet kokat. Tänder adventsljusstaken som jag glömde bort igår. Det knakar och knakar i mitt högerknä och golvet är svinkallt, trots att elementen är på. Fast det gör inte så mycket för jag har tofflor. Möjligtvis besvärar det Amadeus en aning, som brukar ligga utsträckt halvt om halvt på rygg på golvet och huttra. Men han får lixom skylla sig lite själv för han har ju sängen och soffan och biabädden och klösträdet och bokhyllorna, om han nu nödvändigtvis vill ligga hårt.

Medan jag sörplar på mitt kaffe läser jag hundrelaterade bloggar och artiklar. Jag retar mig lite helt i onödan antar jag på att ordet korrigering används felaktigt. Inom hundvärden har korrigering blivit liktydligt med bestraffning. Tydligen är alla helt obevandrade inom det svenska språket. Att korrigera innebär att rätta till någonting.

Exempel, jag korrigerade precis en ljusstake som står i mitt fönster eftersom jag tyckte den hade en felaktig position. Om vi nu frågar ljusstaken hur den upplevde det hela, och den kunde svara, vilket den ju inte kan, skulle den säga att den upplevde en lätt vridning till vänster och att utsikten förändrades en aning. Den skulle inte känna obehag (såvida den inte starkt ogillar mitt utseende eftersom det nu är mig den har utsikt över).

  Bör tilläggas att en korrigering inte över huvudtaget behöver innebära att man har fysisk kontakt med det korrigerade föremålet/individen. Hade ljusstaken kunnat flytta sig själv hade jag kunnat be den utföra korrigeringen av sig helt på egen hand.

Så vad jag med detta stycke vill förmedla är helt enkelt att alla hundägare som tycker sig korrigera sina hundar när dom i själva verket bestraffar dom ska skaffa sig en ordbok!

Ps. Ni hundägare som väldigt hårdhänt korrigerar era hundar, så dom både blir rättade och bestraffade behöver förstås inte ta åt er. Men ni är korkade. Tack och hej!