Balkonghäng och sånt.

I lördags tvättade jag fönster och lagade persiennen som varit paj i typ ett halvår eller så. Satan vad ljust det blev efter det! Typ dygnet runt. För dom har installerat några supergatuljus här utanför. Jag överdriver inte när jag säger att det är lika ljust som på dagen precis utanför mitt sängfönster på natten. Det suger kan jag lova! Men man vänjer sig väl.

Och idag har jag städat och fixat på balkongen. Jag känner mig inte riktigt klar med den än. Lite mer grönska vore najs. Kanske skulle plantera ut min basilika. Men då dör den väl på en gång. Och det vore ju trist för nu har vi hängt ihop ett par månader lixom.

  Jag tog mig till och med tid att sitta där ute sen, på balkongen. Gimli höll mig sällskap ett tag. Sen kom Majje och hängde ett tag också. Amadeus var oxå med en stund. Men han kunde inte låta bli att äta på blommorna så han fick gå in. Jag har sått kattgräs åt honom.


Långfredag på landet.

Jag blev seriöst assur i går morse när jag efter ännu en vecka med flitigt tränande och sund kosthållning FORTFARANDE inte gått ner någonting utan istället gått UPP 3 hekto. Så, så fort affären öppnade rusade jag dit och köpte allt som behövdes för en pannkaksfrukost som jag sedan tröståt medan jag kollade på How I met your mother. Kontraproduktivt kan man verkligen säga! Men det behövdes för det var inte bara det dåliga resultatet på vågen som gjorde mig på lite dåligt humör. Torsdagens ryggträning gick också uselt och dessutom var det rätt grått och trist ute. På min första så efterlängtade lediga dag! Fy fan alltså!

  Men dagen blev rätt bra ändå. Det sprack upp och blev både soligt och varmt, jag tog bussen till metropolen Ringarum för att hänga med Tesse och gänget. Drack kaffe och åt wienerbröd i solen, tog en massa kort. Njöt av tystnaden. Bor man mitt i smeten inser man, när man kommer utanför stan att det faktiskt aldrig är tyst.

  Oliver var där förstås, han har tydligen inte skaffat några intressen som kräver att han lämnar hemmets trygga vrå. En sak som är bra med att hänga med en bebis är att man blir väldigt tacksam för de små sakerna i livet. Som att ha tänder tex. Så ens mat inte består av, random exempel, slätmixade morrötter, ris och vad det nu var för kött. Eller katrinplommonpuré för den delen.


Fika och sånt.

Igår hängde jag lite med Tesse och Oliver. Vi fikade. Eftersom alla andra idioter i hela världen också fikade så fick vi inget bord i solen utan fick sitta inomhus. Men det var rätt okej. Tesse åt en macka, Karl-Alfred, och en budapestbakelse. Jag åt en hallongrotta. Fan vad det kändes torftigt alltså! Det var nästan så jag grät en skvätt. Men men. Äta är inte allt här i livet (Jo det är det visst det!!)

  När vi var färdigfikade hängde vi lite i Vasaparken innan det var dags för mig att dra till jobbet. Det är verkligen tur att det inte finns några fönster i utbildningssalen just nu. Av två anledningar som på sett och vis är sammankopplade.

Anledning 1: Man ser inte vilket strålande väder det är ute.

Anledning 2. Man blir inte frestad att kasta sig ut genom fönstret i förtvivlan över att inte få vara ute och njuta av det strålande vädret.

  Att luften suger och temperaturen är på gränsen till outhärdlig känns som bagateller i förhållande till några krossade ryggkotor och brutna lemmar.


Gnäll.

Blogga är inget roligt längre. Jag har tappat stinget, både skriv- och fotostinget. Utan en hund finns det ju för fan ingenting att berätta och ingenting att ta kort på! Igår hade jag med kameran på en promenad och när jag kollade igenom bilderna var det bara massa knoppar och blommor. Vad fan är det för nått? Jävla skit! Och eftersom jag dietar så finns det aldrig några trevliga maträtter att ta bilder på heller. Kyckling och kvarg är bara roligt att fota till en viss gräns. Bara roligt att äta till en viss gräns också om jag tänker på det.

  Så slutsatsen är att det inte händer ett jävla skit värt att blogga om. Förutom i fredags då jag satte nytt rekord i marklyft, 112.5 kg. Well done! Nu kastar jag in en meningslösa knoppbild bara för att fylla ut.




Top tio på söthetslistan.

Du har rätt Tesse. Han är skitsöt! Det är typ tigerbebisar, hundvalpar, björnungar, kattungar, Oliver, alla andra djurungar i hela världens och sen kanske nån mer människounge. Fast Gimli och Amadeus kommer förstås först på listan. Så alltså: Gimli/Amadeus, tigerbebisar, hundvalpar, björnungar, kattungar, Oliver, alla andra djurungar i hela världens och sen kanske nån mer människounge. Eller kanske är Amadeus snarare vackrast. Vackrast i vääääärlden!


Späckad dag typ.

Mycket promenerande har det blivit idag. När mina ben återhämtat sig kände jag att det vore absolut förkastligt att slösa bort en dag med så strålande väder som idag, så jag lånade Morris- som nyss kommit hem från landet- för en promenad. Vi var ute i över en och en halv timme. Det blåste som fan! Var nästan så det blev koppel på ute på Himpa. Hade varit så jävla pinsamt att komma tillbaks till Annsofie och Gustav och behöva berätta att Morris blåste ner i strömmen och försvann. Men vi klarade oss. 
  Vi gick samma väg som jag gick i förrgår för jag ville ta ett par kort på tussilagona jag hittat. Morris pissade på dom. Sen ville han att jag skulle ta ett kort på honom när han såg majestätisk ut. Det gick sådär…


Sen kom Tesse börnandes i bilen och kastade av Oliver. Som tidigare nämnt så har ju inte han och jag hängt på egen hand förut. Jag har över huvudtaget aldrig umgåtts med bebisar själv, eller i sällskap med andra för den delen. Det hela avlöpte i alla fall mycket väl, eftersom Oliver är så socialt kompetent. Vi drog en repa med vagnen och spanade på fåglar. Vi såg bland annat en svan. Den var helt ensam. Sorgligt!

  Väl hemma igen var ju isen lixom bruten så vi kände oss avslappnade nog att hängde i soffan under gemytlig tystnad. Glodde på lite tv och tuggade på saker, jag på min middag, Oliver på sina händer och sådär. Sen kom Tesse för att hämta upp honom. Snipp snapp snut, så var sagan slut.


Change of plans.

Idag är det bendag på gymmet. Men sen fick jag den assmarta idén att köra lite intervaller under joggningen och det slet ju ut mina stackars lår rätt totalt. Nu låter det som om jag körde värsta hårda passet. Så var det inte. Jag är bara jävligt kass på intervaller.=)

  Hur som helst. Nu funderar jag på att skjuta benträningen tills imorgon och mest bara relaxa. I kväll ska jag sitta barnvakt åt Oliver. Vi har ju hängt en hel del förr, men då har ju alltid Tesse varit med så jag är lite nervös. Jag vill helst slippa obekväma tystnader och andra pinsamma situationer som kan uppstå första gången man umgås på tumanhand. Förslag på samtalsämnen och aktiviteter tas tacksamt emot.

Vårtecken.

Igår var det ju lördag, vilket säkert inte undgick någon. Jag lekte mest med min nya telefon. Den är fin och lätt att ha att göra med och jag älskar den mest av allt i hela världen. Näst efter Gimli och Amadeus. Jag behöver egentligen aldrig vara hemma nu, tack vara telefonen. Och om jag är hemma behöver jag egentligen aldrig lämna soffan. Bortsett från för att hämta kaffe och besöka toaletten.

  Hur som helst. Vaknade trött som satan och med huvudvärk. Blir så när jag stoppar i mig fem ton kolhydrater, vilket jag gärna gör när jag får chansen, vilket jag får på lördagar. Tog mig i alla fall ut på en långpromenad och det var ju bra för nu är det pissvädret här så mer utomhusvistelse blir det nog inte. Jag har sett tre bevis på att våren är här på riktigt:

1. En fjäril.

2. Tussilago.

3. En fästing.

  Jag har också ätit färska jordgubbar för första gången i år. Dom kom från Belgien säkert och smakade mest vatten men dom luktade gott och var vackra att se på, dom gjorde sig väldigt bra ihop med lite kvarg och sötmandel faktiskt, det var min frukost det.

  Vidare så har jag varit och kört ett axel- och bicepspass på gymmet. Det gick mycket bra! Det blir tre guldstjärnor till mig och ett par timmar på sofflocket.


Kort träningsrapport.

Nu har jag kommit igång med joggandet igen på allvar. Det känns asbra! Inte medans jag joggar men efteråt. Idag blev det 1.1 mil på 55 minuter. Det är ju helt okej, med tanke på att jag har typ 10 kilo för mycket att bära runt på just nu. Fast jag tog faktiskt tre pauser, inga långa, typ dryga minuten vardera. Jag älskar i alla fall min nya tröja. Den är perfekt! Så nu får det inte bli varmare än 10 grader för då tror jag tyvärr den blir för varm.

  Styrketräningen rullar på bra, fast har fått ta ett steg tillbaks i knäböjen så ligament och leder hinner med i utvecklingen. Värt det, vill fan inte paja något. Lägger lite extra krut på axlar istället. Klart en underskattad muskel. Ser förjävligt ut med folk som har bautabiceps och sen oproportionerligt dåliga axelmuskler. Inte för att det är fallet för mig. Men jag vill inte ta några risker.


Bara jag som inte fattar poängen med sommartid?

Jag hatar omställningen till sommartid. Vad är poängen? Det är redan ljus som satan på morgonen och ljust länge på kvällen. Idag är det frost ute, det ser skitkallt ut. Som tur är för mig behöver jag inte gå någon morgonpromenad eftersom min fot är messed up. Fast jag är rätt imponerad över hur snabbt läkningen går. I natt när jag haltade upp för att pissa hade jag svinont. Till och med i stillhet bultade och ömmade det i foten. Nu, alltså sex timmar senare, gör det bara typ hyfsat ont när jag lägger tyngden på den, eller vrider den på vissa sätt. Typ massor och åt vänster. Blir ingen benträning idag i alla fall för det tror jag inte den kommer palla. Nu ska jag ta en kopp kaffe till och kolla på NCIS. Efter det ska jag ät frukost. Äggmacka. Jag ska äta det svindyra surdegsknäckebrödet jag köpte i lördags. Har på känn att det kommer vara asgott.


Inget gott som inte har nått ont med sig.

Så jag stack ut på en joggingtur och som vanligt kändes första kvarten bra, andra kvarten var dryg som fan men sen sätter andra andningen in så den sista tredjedelen brukar kännas bra. Så också idag. Tills jag trampade snett och nästan störtdök ner i strömmen. Nu håller mjukdelen på yttersidan av min högra fot på att svullna. Jävla piss.


Frukost...

...är dagens bästa måltid och på lördagar är det extra gott!


Kom ihåg: Tvättmedel och grädde.

Vissa saker är det helt hopplöst att komma ihåg att köpa fören dom är helt slut. Tvättmedel, toalettpapper, kaffe och svartpeppar är fyra såna saker. Jag hade tvättid sju i morse och då var förstås tvättmedlet slut. Ingen katastrof eftersom jag hade rätt lite tvätt så jag hann bli klar ändå, fast irriterande i alla fall. Inte lika irriterande som att ha slut på kaffe. Eller grädde att ha i kaffet. Ja jag kör med grädde i mitt kaffe. Det är gott! Men i morse fick det bli svart. Inte på långa vägar lika gott men rätt mycket tuffare. Helst ska det vara riktigt becksvart, och trögflytande. Som typ tjära. Dricker man sånt kaffe är man fan asball! Jag gör det inte, men så är jag ju inte asball heller.

  Tränade rygg idag. Blev inga särskilt tunga marklyft för jag har träningsvärk i baksida lår sedan onsdagens knäböj. Dom var tunga, för mig i alla fall. En 4:a på 85 kg. nu får jag nog backa ett steg så ligament och leder hinner med. Kände av knäna rätt bra och om dom pajar, ja då går värden under och jag måste ta livet av mig. motsägelsefullt. Om världen går under borde jag med göra det.

  Imorgon ska jag på kallas hos Annsofie. Det blir smörgåstårta igen. Jag har köpt en present som jag inte slagit in själv. Det är därför den är så fin. Inslagningen alltså. Själva presenten är inte så märkvärdig.


På västfronten intet nytt.

Jag försöker få kläm på den manuella zoomen på min kamera. Det är inte lätt. Inte om man väljer ett mycket rörligt objekt som modell. Gimli är mycket rörlig. Han är också väldigt vacker.



Annars har det inte hänt så mycket. Jag har fått ett nytt duschhandtag. Det ska tydligen göra vattnet mjukare? Så duschandet ska bli mer njutningsfullt? Själv märkte jag ingen skillnad, men jag kanske använde det fel?


...

Hängt med Tesse i Hageby idag. Det är INTE världens centrum som dom säger/sa i reklamen. Det är faktiskt rätt kasst om jag ska vara ärligt. Alla fall om man jämför med andra världscentrum, misstänker jag.

  Vi gick i alla fall i lite affärer och jag kan konstatera att alla balla kläder kommer bara i babysize. Det är orättvist! Jag skulle vilja ha en sån här tillexempel, både bekväm och praktiskt ser den ut. Dessutom har den en svans!



På Lekia kollade vi lite på Pippi Långstrump. När jag var liten var jag vrålavundsjuk på att hon hade en egen häst. Det är jag fortfarande. Fin såg han ut att vara också! Inget gammalt svankryggig ök. Inbillar jag mig bara eller har det gått rykten, för länge sedan, om att Lilla Gubben dog för att dom målade dit fläckarna på honom? Är det sant så är det ju FRUKTANSVÄRT! Fast det är nog inte sant. Hittade den här lilla hästen. Den var för dyr och alldeles för liten för mig. För ung också. Bara ett föl.



Vi avslutade med fika på ett fik vars namn jag inte kommer ihåg, men dom hade gjort bakade potatisar sedan 1985. med tanke på hur erfarna dom var borde potatisarna varit godare tycker jag. Jag åt en sallad med en bakad potatis och ett rosenbröd. Tesse åt en bakad potatis med kycklingröra av nått slag. Oliver åt av min potatis, han verkade gilla den. Till efterrätt blev det en seg kaka för mig. Den var sjukt god! Asgod! Tesse åt en chokladboll, jag tror den var god, hon sa inget annat i alla fall.


I vår Herres hage.

Igår var jag på dop. Det var Oliver som skulle doppas, förstås, vem annars? Så jag tog bussen till Ringarums centrum och där hängde jag vid en matbutik , det är lixom den som utgör centrumet, tills jag blev upplockad av Tesse och Leffe.

  Men för att göra en förhållandevis lång och rätt händelselös historia kort så blev det en ceremoni i kyrkan, förstås. Det sjöngs lite (fast inte av mig då) det bads lite (inte heller här deltog jag), det östes lite vatten över Olivers huvud (helt utan min medverkan) och sen var det i stort sett klart. Sen var det dags att käka, smörgåstårta (som Tesses brorsa och morsa, tror jag) hade gjort. Flera sorter, dom var alla asgoda. Jag borde ha ätit mer! Sen öppnades det paket och sjöngs lite mer innan det ÄNTLIGEN var dags för kaffe. Till kaffet bjöds det på hembakade kakor och stuff, även det lagat av Tesses mamma. Det var väldigt professionellt gjort. Alla trodde daimtårtan var köpt. Det var den inte. Den kunde dock ha varit stulen, om jag vetat hur god den varit innan det bjöds på den… Med facit i hand ångrar jag att jag inte bara tåg en daimtårta och ett par av smörgåstårtorna och gömde mig på toaletten tills hela kalaset var över. Eftersom jag inte kände en ända kotte (förutom Tesse, Oliver och Leffe, till utseendet) hade nog ingen märkt att jag var borta. Fast dom hade antagligen ordnat en skallgångskedja efter käket.


Utflykt och dopfunderingar.

Snö, fruktansvärda mängder med tung, blöt, vidrig snö! Jag vill fan dö! (Jag försöker inte vara poetiskt, det bara blev så). I natt hade jag svårt att sova och jag längtade efter att det skulle bli morgon så jag i alla fall kunde gå upp. Men sen blev det morgon och jag såg alltså all den här jävla snön och då tappade jag helt livslusten. Seriöst. Om det gick att självdö frivilligt bara sådär genom tankekraft hade jag gjort. i och för sig, gick det hade jag varit död för länge sedan. Min dramatiska ådra får mig ofta att önska att jag vore död. Exempel: Kaffet är slut! Åååhh jag vill dö!! Fast idag är inte kaffet slut.

  Igår var jag en sväng till Skänninge och lyssnade på min fars orealistiska drömmar. Gääääsp. Jag spelade med för det är ju kul att nån har drömmar i alla fall. Eller det är det inte, egentligen tycker jag han borde skärpa sig. Get over it lixom. Men i alla fall. Jag blev förvånad över hur fint Skänninge var. Massa gamla hus och små pittoreska butiker. Jag hittade till och med ett bokkaffe. Böckerna verkade visserligen kassa, men fikat var billigt. 25 spänn för kaffe med en våffla. Jag köpte inget. Stor eloge till mig för det. istället köpte jag en doppresent till Oliver. Fast inte på kaffet. Egentligen tycker jag dopp är dumheter och antagligen ett påfund av giriga föräldrar som vill ha massa paket, för ungen är ju alldeles för liten för att uppskatta det. Det bussigaste vore att vänta tills ungen är gammal nog att skriva en önskelista innan dopet, om man nu nödvändigtvis måste hålla på med sån där religiös skit.
  

Någonstans på den här bilden finns Olivers present. Jag får verkligen hoppas han blir tacksam för jag missade nästan bussen när jag köpte den eftersom kärringen i kassan var så jävla långsam!


Indiskt och knepiga frisyrer.

Igår, efter jobbet, hängde jag med Tesse och Oliver. Fast egentligen var det väl Oliver som stod mest för hängandet eftersom han hängde på Tesses mage i en sån där bärsele. Såg inte så väldigt bekvämt ut faktiskt, men han verkade tycka det var okej.

  Efter en snabbis ut till Maxi handlade vi på oss en massa snaks och lite Indisk take away. En film hyrde vi också. Jag har ätit Indisk mat två gånger tidigare. En gång smakade det förjävligt! Den andra gången var det jättegott. Nu den tredje gången var det på sin höjd mediokert. Kommer aldrig mer handla där, men går gärna tillbaks till ställe nummer två. så jag åt inte ens upp hälften av maten, det är sant. Jag, som i stort sett aldrig lämnar ens en smula kvar, lämnade drygt en portion, för det var en jävla massa mat man fick! Men ska sanningen fram var det bara för att det fanns så mycket annat gott jag ville få plats med. Innan kvällen var ens i närheten av slut var jag grismätt och halvlåg i soffan med uppknäppta byxor.
  Oliver blev också allvarligt proppmätt och var tvungen att inta framstupa sidoläge på sängen efter sin middag. Vet förresten inte riktigt vad jag tycker om Olivers frisyr. Tror inte ens en comb over kan dölja den där kala fläcken…



Idag har jag varit asduktig! Kompade hem från jobbet och istället för att slösa bort de extra timmarna jag fick använde jag dom effektivt! Jag tränade och gick till Lidl för att bunkra kvarg och kycklingfilé. Sen kollade jag och Sven på UFC, Sven fick äta upp resterna av det indiska käket, han var inte heller imponerad. Sen gick vi en promenad och efter att ha skiljts åt vid Ö&Brondellen joggade jag i drygt 30 minuter. Nu blir det hårda tag fram till sommaren!


Tur och retur Stockholm.

Rätt många timmar av gårdagen spenderade jag på resande fot. Stuvade in Katten och Maya i buren i god tid innan tåget gick. Jag var väldigt diskret med förberedelserna. Jag gjorde inga alls. Hämtade inte ens upp buren fören precis innan avgång. Allt för att Maya inte skulle hinna gå upp i rök igen. Föresten har jag en annan teori om vart hon befann sig i tisdags när jag letade. Jag tror hon gjort sig osynlig. Med största sannolikhet är hon The Devils spawn och jag är rätt säker på att man kan göra sig osynlig då.

  I alla fall. Maya skrek som en galning hela resan, nästan. Det var outhärdligt. Jag tyckte dock inte synd om mina två medresenärer för tåget var i stort sett tomt så dom kunde flytta på sig. Själv kunde jag inte det, så mig själv tyckte jag mycket synd om.

  Än värre blev det när vi kom till Stockholm och skulle ner i tunnelbanan. Då upptäckte jag nämligen att från buren kom en omisskännlig doft av bajs. Jag hoppades att det skulle vara Maya som släppt sig, hon gör det rätt frekvent och det luktar inte gott! Men sån tur hade jag förstås inte. Nån av katterna hade bajsat i buren! Resan från centralen till Blackeberg är det värsta jag varit med om! Jag skämdes, hemskt mycket. Och jag tyckte synd om katterna, faktiskt. Trots att mina känslor för Maya är allt annat än varma tycker jag inte hon förtjänar att vara instängd i en nerbajsad bur! Och Katten är en sympatiskt liten varelse. Hon verkade i och för sig rätt obesvärad, vilket antagligen beror på att det var hon som skitit ner sig.

  Efter lite duschande, hulkande och torkande var jag på väg tillbaks hem. Åt en sushilunch på stationen innan tåget gick. Väl hemma sanerade jag lägenheten lite och resten av kvällen tog jag det väldigt lugnt.


Som en näradödenupplevelse var det.

Joggade i morse. Det var så jävla jobbigt! Jag sprang och sprang, över Himelstalund (som luktar hundskit så in i helvete) vidare bort genom ett bostadsområde jag inte har en jävla aning om vad det heter. Där bestämde jag mig för att kolla klockan, övertygad om att jag varit ute i minst 30 minuter. Det hade jag inte. Jag hade bara varit ute i 21. TJUGOEN MINUTER! Jag tror att delar av mitt hjärta dog där för sen blev det verkligen svinjobbigt att springa. Men jag kämpade på i ytterligare en evighet. Det kändes som en evighet i alla fall men det visade sig förståss snarare vara ett ögonblick, närmare bestämt fem minuter. När jag kollade klockan nästa gång hade det bara gått fem minuter. Efter det var det ungefär bara ¼ av mitt hjärta som fortfarande pumpade runt blod i kroppen på mig.

  Efter 33 minuter gav jag upp och började gå. Jag trodde först att jag skulle behöva ringa en ambulans, men riktigt så illa var det inte. Nu har jag återhämtat mig en aning. Inte helt dock. Jag tror jag skulle behöva en hjärttransplantation. Ett grishjärta vore bra. Grisar har fan power! Dom kan springa assnabbt och aslångt!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0