Snö, fruktansvärda mängder med tung, blöt, vidrig snö! Jag vill fan dö! (Jag försöker inte vara poetiskt, det bara blev så). I natt hade jag svårt att sova och jag längtade efter att det skulle bli morgon så jag i alla fall kunde gå upp. Men sen blev det morgon och jag såg alltså all den här jävla snön och då tappade jag helt livslusten. Seriöst. Om det gick att självdö frivilligt bara sådär genom tankekraft hade jag gjort. i och för sig, gick det hade jag varit död för länge sedan. Min dramatiska ådra får mig ofta att önska att jag vore död. Exempel: Kaffet är slut! Åååhh jag vill dö!! Fast idag är inte kaffet slut.

  Igår var jag en sväng till Skänninge och lyssnade på min fars orealistiska drömmar. Gääääsp. Jag spelade med för det är ju kul att nån har drömmar i alla fall. Eller det är det inte, egentligen tycker jag han borde skärpa sig. Get over it lixom. Men i alla fall. Jag blev förvånad över hur fint Skänninge var. Massa gamla hus och små pittoreska butiker. Jag hittade till och med ett bokkaffe. Böckerna verkade visserligen kassa, men fikat var billigt. 25 spänn för kaffe med en våffla. Jag köpte inget. Stor eloge till mig för det. istället köpte jag en doppresent till Oliver. Fast inte på kaffet. Egentligen tycker jag dopp är dumheter och antagligen ett påfund av giriga föräldrar som vill ha massa paket, för ungen är ju alldeles för liten för att uppskatta det. Det bussigaste vore att vänta tills ungen är gammal nog att skriva en önskelista innan dopet, om man nu nödvändigtvis måste hålla på med sån där religiös skit.
  

Någonstans på den här bilden finns Olivers present. Jag får verkligen hoppas han blir tacksam för jag missade nästan bussen när jag köpte den eftersom kärringen i kassan var så jävla långsam!