En ojämn start på året.

Jag hittade två hundra spänn i en byxficka i morse. Wow, tänkte jag, det här blir säkert ett asbra år! Anledningen till att jag på min lediga dag brydde mig om att ta på mig så i förhållande till mysbyxor obekväma plagg var att jag skulle åka ut till Smedby och hälsa på på lille Oscar. Östgötatrafiken sa: Ta spårvagnen till Söder tull och sedan buss 116. Lätt som en plätt typ. Jag var vid Söder tull tio minuter innan bussen skulle gå. Bara det att det skulle den inte alls det. Den skulle få om 27 minuter. Jag blev arg!

  Jag gick och köpte en kaffe latte på McDonalds. Den smakade blask vilket var förvånande för senast jag drack en McDonaldslatte var den asgod. Sen kom i alla fall bussen och jag hoppade om bord. Rätt nöjd igen, tros blaskkaffe och lång väntetid. Men den förnöjsamheten varade bara i tre minuter för när bussjäveln väg gick var det åt fel håll! Hoppade av, sprang tillbaks till Söder tull. 22 minuter till nästa buss. Förnöjsamheten var som bortblåst.

  Tillslut kom bussen och för att vara på den säkra sidan frågande jag chaffören om jag var på rätt spår. Det var jag inte. Han pekade ut rätt hållplats åt mig. Ilsket stampade jag iväg dit bara för att se att nu var det på nytt 22 minuter tills nästa buss skulle gå!

  Jag började skriva ett sms till Oscars matte, Marie, om att jag skulle bli försenad, men när jag skulle skickad det hittade jag inte telefonnumret. Visade sig att jag bara skrivit in Maries namn och gatuadressen. Det blev lite för mycket för mig och jag fällde ett par tårar i ren frustration. Jo på riktigt. Vad fan lixom kan man bli mer motarbetad eller?! Tydligen. För när jag sms:ade Sven för att be honom kolla upp hennes nummer fanns hon inte med på Eniro (antagligen på grund av att jag skrev fel efternamn, vilket jag upptäckte alldeles nyss). Så jag ringde min kära mor som fick gå in på min mail och ta fram numret. Som tur var så var det okej att jag kom lite senare än beräknat.

 

Oscar var så jävla söt att jag nästan dog. Som bortblåst var min olycksförföljda ditresa, efter att jag fått pussats och gulla med honom ett par timmar. Jag vill ha en egen nu på en gååååååååång!



MEN! När jag tillslut skulle bege mig hemåt och vi kollat upp när bussen skulle gå, var oturen förstås tillbaks. Precis när jag stängde trädgårdsgrinden bakom mig swichade den nämligen förbi i en si så där 100 knyck. Jag stod som lamslagen i säkert ett par minuter. Sen gick jag hela vägen hem. 2011 kommer INTE bli ett bussår för mig känner jag. No more bussar för mig ta mig fan!


Kommentarer
Postat av: Tesse

Nähä nä....så det blir ingen tripp till mig då!? ;)



Men gosisen du va o hälsa på var ju bara fööööör söt!!!! =)

2011-01-02 @ 15:18:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0