Det här är en dyster tid på året. Jag tappar min praktfulla och användbara man. Människan kammar som besatt och jag låter mig luras varje gång. Det är så behagligt! Sen när hon slutar ligger det där en knytnävsstor boll av hår bredvid mig och då inser jag ju mitt misstag. Helvete! Jag ska googla och se om det finns någon stödgrupp för det här kammissbrukandet För var dag som går nu blir jag bara mer och mer lik en uggleunge. Life is a bitch.