"Men tiden är väl gratis vad jag vet?"

Plingeling ringer väckarklockan åtta prick. Och jag rullade inte ur sängen för att glida i kläderna på väg mot toaletten, som jag alltid gjorde förr. Förr. Det är inte ens två veckor sedan. I alla fall. Jag hasade inte heller ut från toaletten för att ta på både mig och hunden ytterkläder innan vi släpade våra trötta fötter och tassar efter oss runt parken.

  Hunden flyttade till Dalarna (är djurhimlen för den som inte vet det) tidigare än planerat och nu är mitt liv en evighetslång räcka av tid som jag inte lyckas särskilt bra med att fylla. Igår tillexempel kom inte ur sängen förens halv tolv! Och idag när jag tillslut, efter att ha ställt om klockan tre gånger, med en kraftansträngning kom upp var hon strax efter nio, närmare halv tio om jag ska vara ärlig. I ungefär tjugofem minuter var jag fylld av energi och planerade hur resten av dagen skulle spenderas. Sen rann allt det där bara av mig och jag hamnade i sängen igen med två filtar virade runt kroppen och en katt, dock ej virad.

  Det är som att nu när möjligheten att göra precis vad som helst (nästan) finns så kan jag för mitt liv inte förmå mig till att göra någonting alls! Vid något tillfälle sa någon som kan ha varit min mor att ”Ju mer man har att göra, ju mer får man gjort.”. Det verkar stämma på mig. Nu ska jag göra en to do list för imorgon.



Det får räcka. Jag vill inte överanstränga mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0