Så, jag gick till Swedbank och fick en ny kod, självvald. ”Du kan ta samma som den du hade.” sa den hjälpsamma unge mannen med bakåtslickat hår som stod bakom disken. ”Nä den minns jag fortfarande inte.” sa jag lite bekymrad och knappade in en ny kod.

  Sen gick jag för att uträtta mina ärenden vilket bestod i att köpa ett par mjukisbyxor och några strumpbyxor. Jag hittade också två tunikor, en kalender för 2011 (som jag som vanligt inte kommer ha så stor användning för) och så lite färgglada blyertspennor från BR. ”Ska det vara ett paket?” frågade expediten med en shitvilkensnålmänniskamin. Jag förstår henne. Pennor för 30 spänn vore inte mycket till present. Men det var ingen present, det var till mig.

  Jag unnade mig lunch på Coffe house by George efter det. sallad. Deras sallader är gigantiska! Och goda. Ett mycket hälsosamt alternativ för den lite hälsomedvetna. Mina fem tillbehör blev keso, ägg, rödlök, fetaost och räkor (riktiga, inte på burk) och som dressing, en skvätt olivolja.

  Under dom ca 30 minuter det tog för mig att äta upp min sallad gick den galna finländskan förbi fem gånger. Dom första fyra verkade hon glad och dansade till Stad i ljus som inte sjöngs av Tommy Körberg. Den femte gången skrek hon argt och, antar jag, svor på finska.

  Själv gick jag hem och lyssnade på Fattig bonndräng medans jag drack mitt kaffe och betalade mina räkningar. Och naturligtvis kom jag ihåg den gamla koden till dosan så fort jag la fingrarna på den. Damn it!



Nu ska jag designa min egen framsida till min kalender.