Klockan åtta plingade telefonen godmorgon. Gimli kom studsande, som om det var för honom alarmet var ställt. ”Neeeeej!” skrek jag och kravlade mig desperat ur sängen innan han hann slå sina kelsjuka klor i mig. Jag förstår inte hur jag efter åtta år tillsammans med honom fortfarande är helt befriad från förmåga att motstå hans charm! Han måste ha brutit ner mig med sin psykologiska ”terror”.



Jag hade inte varit uppe länge när jag kände att något var fel. Det lixom stramade och ömmade i mitt ansikte. Efter lite grimascherande kunde jag lokalisera vart stramningen kom ifrån. Typ övergången från kind till haka. Jag förflyttade mig till toaletten för en närmare undersökning. Orsaken till mina plågor: en gigantisk finne. Jag blev arg. Det är inte bara det att jag är för gammal för finnar, det är det att jag verkligen inte kan låta bli att pilla och klämma och trycka och nypa i skiten. En liten finne blir en gigantisk finne i mina händer. En gigantisk finne tar över hela ansiktet!

  Efter att först ha funderat på att sandpappra bort den valde jag en lite för huden mildare variant. Jag satte helt enkelt på lite sårtejp. Nu ser det ut som jag misslyckats med morgonens rakning.

  Dags för frukost, äggmacka med lite avokadotopping.