Knack knack knack på dörren. Och jag raglar upp, förvirrad, illamående av trötthet och efterdyningar från gårdagens godisfrossa. Vem fan kommer NU?! Sven ska komma över på lunch förvisso, men NU? Sen slår det mig när jag står med ena foten intrasslad i ena byxbenet och kämpar med skjortan som verkar ha tusen och ingen ingång just idag, att det förstås är hustomten som är här för att kolla på elementen. Jag drabbas av lätt panik för jag har godkänt att han går in med huvudnyckeln och jag vill inte bli funnen med huvudet i ena skjortärmen, armarna fast i den andra och bara en fot i byxorna!

  Som tur är för mig är vår hustomte rätt tålmodig och hivar inte upp nyckelknippan i första taget så jag hinner få på mig alla kläder och öppna själv. Sen utövar han sin magi på mina element och på bara ett par minuter är dom ljuvligt varma! Hustomten är bäst!

Igår kväll hade Sven och jag en TUFuppesittarkväll (TUF=The ultimat fighter). Dubbelavsnitt på sista säsongen! Det var nervkittlande som satan! Speciellt med tjugo sekunder kvar i rond två, då bilden plötsligt frös och dvd:n startade om sig. Vi satt stela av skräck medan vi forwardade fram till den kritiska minuten, men då fungerade det klockrent och gjorde så under hela resterande programtiden. Phu! Att behöva leva i ovishet om vem av Nam och Michel som vann andra semifinalen hade varit olidligt!