Jag har gjort en fasansfull upptäckt. Min leverfläck(fy fan vilket fult ord det är, nästan så man kräks lite) har börjat växa! Jag tror det i alla fall, eftersom jag inte har tänkt så mycket, inte alls faktiskt, på saken vet jag inte om den egentligen alltid varit så stor som den är nu. Det känns nästan som jag måste luta huvudet lite åt vänster på grund av tyngden.

Jag hade lite svårt att sova i natt så jag läste lite i min lånebok som jag tyckt var riktigt bra. och det var den, ända fram till slutet. Då var det som om allt papper i hela Italien tog slut och författaren var tvungen och sno ihop ett slut på fem meningar. Värdelöst.

Nu ska jag sortera kort.