Hundplaner.
Visst är jag obunden utan hund. Men jag är också sysslolös. Inget har jag att göra, inget har jag att prata om. För det insåg jag snart som icke längre hundägare att det ända som faktiskt hände i mitt liv var det hundkräket och jag hittade på. Och inte att förglömma, inget har jag att fotografera. Inte utomhus i alla fall. Inne finns ju alltid katterna men dom är ju så svårplåtade. Figaro lämnade ett större hål efter sig än vad man av hans storlek att dömma kunde tro.
Folk i princip kastar sina hundar efter mig, ”Du får så gärna låna.”, men jag vill inte låna. Jag vill ha min hund. Andras hundar intresserar mig inte alls. Inte ens lilla Kenzo. Fast Morris är ju lite rolig, honom har jag ju ändå känt i hela hans liv, fast ja där har vi ju det där problemet med att han hatar mig lite.=P
Det känns som att om tillfälle ges, blir det nog en ny liten en inom en överskådlig framtid. Jag har så gott som bestämt mig för ras, efter mycket velande fram och tillbaks mellan ett par olika.
Åh, nu blev jag ju nyfiken. vad är det för ras du tänkt på? :)
Svar på kommentaren: Ja, klart det är lite trist men han har det bättre där än att få sitta här och vara ledsen när jag är i skolan. Sen, ärligt talat, har jag börjat få kalla fötter. Känns så hemskt att jag känner så! Men jaa... Känns som om jag inte klarar av att ha hund, att jag trots alla år av längtan och planering inte var redo för det =/ Jättejobbig känsla eftersom han är så fruktansvärt go!
