Jag har haft en tuff morgon! Förta gången alarmet drog igång, vid sju, uppstod stor förvirring. Mina inälvor började torrkoka (föreställer en kastrull med spagetti som av misstag ställts tillbaks på en påslagen platta) på ett typiskt övertrött (eller bakfullt men inte i det här fallet) sätt medan jag försökte kravla mig ur sängen på jakt efter telefonen. Efter att ha legat blickstilla på rygg och stirrat på displayen en stund lättade dimman och jag mindes att jag hade tvättid.

  Ner i källaren, in med kläderna fort som fan, jag var förutseende nog att sortera (kanske inte så mycket sortera som dela upp i två jämnstora högar) dom redan igår kväll och sen fort som fan tillbaks till sängen.

  Att ligga och slumra är nått ut av det bästa jag vet. Morgonslummer är bättre än kvällsslummer. Så jag låg där och försökte morgonslumra. Gimli kom och la sig, bredvid istället för på vilket är tacksamt. På grund av sin imponerande kroppshydda och stora pondus är han rätt tung. Sen kom Amadeus. Det är en av sakerna som gör att morgnslummret är bättre än kvällsslummret. Man blir inte fult lika störd över Amadeus eftersom det egentligen inte är meningen att man verkligen ska sova.

  I alla fall. Amadeus kom och jag la som vanligt en kudde över huvudet och han ställde sig som vanligt på kudden och trampade lite innan han la sig ner och började peta in tassarna i andningshålet mellan kudden och täcket. ”Klappa miiiiiiiiiiiig!” skrek han nästan i falset, han har inte samma pondus som Gimpa. Men jag gör aldrig det vid dom här tillfällena för då kan han verkligen aldrig ligga still.

  Där låg vi och det låter ju jättemysigt och det skulle varit jättemysigt om det inte var för att jag så fort jag somnade till drömde att klockan ringde igen. Ungefär var femte minut spratt jag till och började krafsa efter telefonen som naturligtvis inte sagt ett skit. Jättejobbigt! Det gjorde att jag sov mycket längre än vad jag hade för avsikt. Men tillslut ringde det på riktigt och jag raglade iväg ner i källaren igen. Väl där blev jag förvirrad och osäker på om klockan faktiskt hade ringt eller om det var ytterligare en dröm och en vag förhoppning om att hon kanske var mycket tidigare på morgonen än vad jag trodde vaknade till liv. Så visade det sig naturligtvis icke vara.

  Och i källaren gjorde jag den irriterande upptäckte att torktumlaren inte fungerade. ”Varför händer detta mig?!” skrek jag och skakade händerna mot himmelen, eller i det här fallet mot källartaket. Det är fan inte roligt att hänga en miljon strumpor och trosor! För naturligtvis var det extra många idag eftersom jag skjutit upp tvättandet ett kvartal eller så. Plus att torkrummet nu är så fullt att skiten säkert inte kommer hinna torka så det måste hängas här uppe också. Jag avskyrt!

Nu sitter jag här med min frukost och försöker minnas vad det mer var för konstigt jag drömde. Morsan hade färgat håret svart och jag var övergiven i nån rysk stad tror jag. Alla andra hade stuckit iväg på nån typ av skattjakt medan jag gick för att köpa nått att äta.